Skärmavbild 2019-11-15 kl. 21.58.54

Är handelns lönsamhet fastighetsägarnas ansvar?

När detaljhandelns utmaningar och temat “butiksdöd” kommer på tal, står frågan om fastighetsägarnas utmaningar framåt i kö för nästa diskussion. Några detaljister försöker debattera om frågan som om det vore fastighetsägarnas ansvar att detaljhandeln tappar i lönsamhet. Och att fastighetsägarna inte har några alternativ. Det är en snudd på infantil betraktelse av fastighetsägarnas övriga möjligheter.

 

Visst. Fastighetsägarna har haft en gyllene tidsålder i och med detaljhandelns expansion och mellan åren 2001 och 2014 så ökade butiksytan i Sveriges köpcentrum med 100%. Men det betyder inte att fastighetsägarna är fast i detaljisternas affärsidé eller målbild. Alla har genom hela 2000-talet klagat på att hyran har varit för hög, men i realiteten handlar det ju om marknad och tillgång. När bland annat Kicks stänger butiker (i Gallerian) med hänvisning till att det är för dyrt och att det bara är en tidsfråga innan fastighetsägarna behöver anpassa sina hyresnivåer efter “butiksdödens” förutsättningar så missar man ett antal perspektiv, nämligen att fastighetsägarna inte nödvändigtvis behöver agera med samma korta perspektiv som detaljhandelsaktörerna själva.

Det finns flera möjligheter för fastighetsägarna att konvertera ytor när de traditionella kedjorna minskar sina butiksnät:

  1. Det finns kedjor som fortsätter att etablera och i nya format. Biltema, Rusta, Normal med flera har inte läst artiklarna om att det finns en butiksdöd att ta hänsyn till utan fortsätter att etablera som om det vore 1995. Rusta förefaller vilja förtäta sitt butiksnät och kommer välja nya och mindre format de kommande åren.
  2. Det finns också utländska aktörer och varumärken, som vill etablera i Sverige. Normal och Söstrarna Grene är ett par exempel på sådana aktörer.  Fastighetsägarnas valmöjligheter i bra lägen är inte begränsat till svenska aktörer.
  3. Ehandelsaktörer etablerar i fysisk butik, både med popup:er och mer långsiktiga koncept.

Om en kedja vill lämna ett läge så har fastighetsägarna en möjlighet att i första hand konvertera till andra typer av verksamhet som bidrar till lägets attraktivitet och samtidigt minskar risken, En av mina kontakter inom konsultsfären berättar om att hans kontakter hos fastighetsägarna helst inte vill ha retail som hyresgäster alls – man vill hellre fylla ytorna med vårdcentraler och bibliotek – aktörer som utan tvekan kan skriva kontrakt på 20 år, någon som inte alls existerar i retailvärlden. Det som för några år sedan betraktades som ankaretableringar är idag tämligen slitna erbjudanden som ser tillbaka mot fornstora dagar och skyller sina misslyckanden på bland annat just fastighetsägarna.

Om det inte går att konvertera till annan verksamhet så kommer man byta bana och försöka hyra ut kontorsytor eller annan verksamhet såsom parkeringshus, om det är ett lönsammare alternativ än detaljhandel.

Poängen som jag vill göra är att fastighetsägarna kommer agera på sina intressen som är betydligt mer långsiktiga än agendan som gäller inom retail. Hyresnivån som är möjlig att ta ut får  ju förr eller senare ett utfall gentemot balansräkningen i Sveriges fastighetsbolag och är därmed To Big To Fail till skillnad mot enskilda retailaktörer.

I tredje, fjärde eller femte hand kommer man sänka hyrorna – och då har de lågpresterande och odifferentierade koncepten redan försvunnit som aktörer från den svenska detaljhandelsscenen.

Framtiden hör till dem som kan skapa mervärde hos både konsumenten och fastighetsägarna, ingen av dem kommer stå med öppna armar och vänta på en ny aktör.

 

Dela inlägget

Share on facebook
Facebook
Share on google
Google+
Share on twitter
Twitter
Share on linkedin
LinkedIn
Share on pinterest
Pinterest
Share on print
Skriv ut
Share on email
Email