I April skrev jag en artikel med ett resonemang om hur en eventuell utveckling av köpcentrum och fysiska butiker skulle kunna se ut, efter Covid -19. Efter ett inledande fas med flera snabba konkurser, främst inom mode har situationen åtminstone kortsiktigt stabiliserats. Några aktörer har tagit tillfället att göra ett större omtag om sin butiksnätsplanering och stänger tveksamma lägen, ifrågasätter dubbel- och trippeletableringar i mindre städer, samtidigt som andra kedjor fortfarande befinner sig i rekonstruktion. RNB och Intersport, som båda befinner sig i rekonstruktion har stängt flera butiker och även andra kedjor som de senaste åren haft det riktigt tufft såsom MQ och Indiska har justerat sina butiksnät och samtidigt kämpat för att flytta över konsumenterna till den digitala arenan.
Även om förklaringarna varierat och några fortfarande menar att ansvaret för fortsatt drift vilar på fastighetsägarnas vilja att sänka hyrorna, så står det klart att ingen av de kedjor som nämnts ovan ännu gjort några förändringar som slår igenom i deras varumärkes-KPI:er. Inte på något sätt. Dessa ligger på noll eller ännu sämre än i krisens inledning. Irrelevanta koncept har om möjligt alltså blivit ännu mer oattraktiva i konsumenternas ögon.
I förra veckans avsnitt av Detaljhandelspodden, berördes också det jag nämnde i artikeln om behovet att ställa om yta för annat än handel – något vi i Sverige och Europa kommit längre med redan på ritningsstadiet av många köpcentrum. Denna förmåga till omställning kommer också vara olika för fastighetsägarna beroende på vilka typer av köpcentrum man har i sin portfölj. Totalt sett är det inte orimligt att tänka sig att det kortsiktigt finns behov av att avveckla detaljhandelsyta.
Ännu värre är situationen i USA där köpcentrum typiskt sett är uppbyggt runt ankaretableringar bestående av ett eller flera varuhuskoncept såsom JC Penney, Nieman Marcus och Sears. Sedan något år tillbaka har det diskuterats om delar av köpcentrum skulle gå att konvertera till fullfillment centers för aktörer som till exempel Amazon. Köpcentrum har redan hyrt ut parkeringsyta till Amazons flotta av leveransbilar på vissa ställen.
Wall Street Journal rapporterade i början av månaden att samtal hade hållits mellan Simon Property och Amazon om frågan, vilket om det skulle ske i stor skala skulle skapa ytterligare en roll som köpcentrum kan spela. Fördelarna med detta är flera vid sidan av att utnyttja redan befintliga yta. Opex sammanfattar det så här:
“Customers want faster shipments at a lower cost. This means inventory has to be located closer to the consumer. The old model of shipping from a handful of strategically placed distribution centers may be more efficient, but it isn’t agile enough to meet customer demands. Some companies have responded by building smaller warehouses in more locations. However, this requires an investment in expensive real estate and more employees. Converting retail stores into mini-fulfillment centers is a more cost-effective way to expand the distribution network. This is achieved by using existing facilities that are already close to where customers live.”
Tre typer av köpcentrum framgent?
Skulle utvecklingen fortsätta mot att mer retailyta behöver avvecklas och att alla handelsplatser och köpcentrum inte kan fylla upp med lågprisalternativ eller som i USA, stora ankaretableringar försvinner från kartan helt kommer man att behöva tänka än mer kreativt för att hantera situationen.
I ett sådant scenario kan man tänka sig att det över tid utkristalliserar sig tre typer av köpcentrum, beroende på läge, attraktivitet och trafikströmmar.
Destinationen
Denna position finns nog i de flesta köpcentrum strategiformuleringar som inbillat eller önskat läge. I realiteten är det få lägen, ens i Stockholm som lever upp till att vara en destination som suger upp köpkraft långt från sitt närområde. Barkarby och Kungens Kurva har i kraft av sina IKEA-etableringar en sådan position, men i övrigt vill jag påstå att bara Mall of Scandinavia och i någon mån Täby Centrum, lever upp till att vara riktiga destinationer. Till destinationen åker man inte bara för att handla utan också för att tillbringa tid – lite som ett outsourcat vardagsrum där det känns bekvämt att just bara vara. Mall of Scandinavia är kanske den mest renodlade av dessa och dit man kan komma för att äta ute med familjen, gå på bio eller lämna in bilen på tvätt.
Convenience
Denna position är typiskt för bostadsnära köpcentrum och har typiskt dagligvaruhandel som ankaretablering. Huvudsyftet är att effektivisera i vardagen genom att man kan företa de vanligaste inköpen, både inom dagligvaror och sällanköpsvaror. Här finns vanligtvis de klassiska volymkedjorna, kompletterat med ett lokala småbutiker och caféer. Denna position är hotad då kedjorna ser över sina butiksnät och drar ner på antalet butiker, särskilt där man har dubbel och trippeletableringar. Ett annat hot är digitaliseringen av dagligvaruhandeln – då det minskar trafiken till köpcentrumet och riskerar att dränera också handel för övriga kedjor inom sällanköp.
Fullfillment
För Sveriges del finns det förvisso plats för ett mycket begränsat antal köpcentrum eller lägen med fullfillment som huvuduppgift, men det är inte orimligt att tänka sig att Amazon och andra aktörer inom några år, särskilt i ljuset av allt högre krav på hållbarhet – på olika sätt försöker hitta vägar att minska såväl kostnader som miljöpåverkan. Kanske kan man tänka sig att det skapas olika former av fullfillment centers i kombination med dagligvaruhandel och andra typer av servicelösningar.
I USA har den klassiska varuhuskedjan etablerat Nordstrom Local i bostadsområden. Samtidigt som man hämtar sin order kan man prova, beställa skräddartjänster, upptäcka popup-samarbeten med utvalda varumärken, använda sig av personal shopping med mera.
Det ska bli mycket intressant att följa hur Amazon väljer att utveckla sin fysiska närvaro i spåren efter den amerikanska detaljhandelsapokalypsen.
