Skärmavbild 2020-05-02 kl. 10.06.26

Konsekvenserna av ett utdraget scenario

I veckan hade jag ett par mycket intressanta samtal, bland annat med Doug Stephens, som driver The Retail Prophet och Steve Dennis, som bland annat skriver om retail för Forbes. Vi pratade både om den nuvarande situationen i våra respektive länder, men utbytte också vår syn på livet efter Covid-19, nu när ett antal länder håller på att öppna upp igen. Naturligt nog kom vi därmed in på konsekvenserna för handeln om det vi upplever övergår till ett långvarigt scenario. 

Det talas om det svenska experimentet – vårt relativt liberala förhållningssätt med att till mycket stor del lita på medborgarnas egen förmåga till ansvar och förmåga att själva iaktta social distansering och andra försiktighetsåtgärder. I själva verket experimenterar alla länder i detta läge – först i efterhand kan man veta vilket förhållningssätt som var “mest rätt” och “minst fel”. Det stora informationsflödet om Covid-19, som naturligt nog dominerat media de senaste månaderna, innehåller en stor mängd, delvis motstridig information – delvis eftersom det är ett nytt virus som man fortfarande lär sig egenskaperna för, men också eftersom olika institutioner runt om i världen har olika insikter och åsikter om virusets egenskaper. Dessutom har stater som Kina och Ryssland ett intresse att flytta fram sina positioner geopolitiskt och agerar, med det som i försvarssammanhang brukar benämnas som gråzonkrigföring, där desinformation via sociala medier som sprids vidare av en osäker allmänhet. Virusets egenskaper kartläggs fortfarande och den medicinska forskningen är ännu inte helt enig omkring vare sig hur man ska uppnå så kallad flockimmunitet eller om det ens är möjligt utifrån att det figurerat uppgifter om huruvida återinfektion av virus kan ske hos de som redan haft sjukdomen,  då tester visar att personer som hade både antikroppar och virus, för att sedan visa sig att testet reagerat på döda viruspartiklar.  Myndigheternas bedömningar på när vi uppnår flockimmunitet skjuts också längre in i framtiden. Min kompetens ligger inte alls i att göra några medicinska bedömningar överhuvudtaget – jag konstaterar däremot att myndigheterna nu förbereder oss på ett utdraget scenario och att osäkerheten är stor omkring vad som kommer hända när länderna runt omkring oss öppnar upp. I förlängningen blir det också en svår etisk frågeställning omkring hur mycket våra ekonomier klarar av, i relation till vår vilja att skydda människoliv. Det är första gången i den moderna historien som denna fråga en behöver diskuteras.

Två år innan återgång till det normala?

Forskare och myndigheter ökar hela tiden sin kunskap omkring viruset och man lär sig också utifrån det kinesiska samhällets återgång till “business as usual”, där man sakta men säkert öppnat upp fabriker och verksamheter igen. Kinas diktatur skapar möjligheter till en mer eller mindre total kontroll av innevånarna och har ett övervakningssamhälle där man på ett helt annat sätt än i väst kan kontrollera och även konsekvensföra individer som inte spelar enligt reglerna. Center for Infectious Disease Research and Policy släppte för några dagar sedan en rapport där man resonerar omkring tre olika scenarios för de kommande månaderna /åren som är betydligt mer pessimistisk än de flesta rapporter som gjorts av de stora managementföretagen, såsom McKinsey, BCG m fl som antyder att en återhämtning kommer ske redan under sommaren. De beskriver tre scenarios:

Scenario 1: The first wave of COVID-19 in spring 2020 is followed by a series of repetitive smaller waves that occur through the summer and then consistently over a 1- to 2-year period, gradually diminishing sometime in 2021. The occurrence of these waves may vary geographically and may depend on what mitigation measures are in place and how they are eased. Depending on the height of the wave peaks, this scenario could require periodic reinstitution and subsequent relaxation of mitigation measures over the next 1 to 2 years.

Scenario 2: The first wave of COVID-19 in spring 2020 is followed by a larger wave in the fall or winter of 2020 and one or more smaller subsequent waves in 2021. This pattern will require the reinstitution of mitigation measures in the fall in an attempt to drive down spread of infection and prevent healthcare systems from being overwhelmed. This pattern is similar to what was seen with the 1918-19 pandemic (CDC 2018). During that pandemic, a small wave began in March 1918 and subsided during the summer months. A much larger peak then occurred in the fall of 1918. A third peak occurred during the winter and spring of 1919; that wave subsided in the summer of 1919, signaling the end of the pandemic. The 1957-58 pandemic followed a similar pattern, with a smaller spring wave followed by a much larger fall wave. Successive smaller waves continued to occur for several years. The 2009-10 pandemic also followed a pattern of a spring wave followed by a larger fall wave.

Scenario 3: The first wave of COVID-19 in spring 2020 is followed by a “slow burn” of ongoing transmission and case occurrence, but without a clear wave pattern. Again, this pattern may vary somewhat geographically and may be influenced by the degree of mitigation measures in place in various areas. While this third pattern was not seen with past influenza pandemics, it remains a possibility for COVID-19. This third scenario likely would not require the reinstitution of mitigation measures, although cases and deaths will continue to occur.

Rapporten kan läsas i sin helhet genom att klicka här.  Vad man därmed indikerar är att det finns en risk för att vi, utan vaccin, riskerar att behöva hantera situationen med risken för återsmitta i ett par år, innan vi uppnår flockimmunitet i världen då två tredjedelar av befolkningen har antikroppar. Återigen, jag gör inga bedömningar om denna rapports tillförlitlighet – jag konstaterar att ett scenario är att det blir ett kort och koncentrerat förlopp då återhämtningen kommer under sommaren, men det finns också andra alternativa framtider då vi får hantera situationen under överskådlig tid.

Sannolikhet och scenarioplanering

 

Tage Danielsson hade på sin tid en lysande dragning om sannolikhet och det faktum att innan något hänt så kan sannolikheten vara så gott som ingen alls, för att när det faktiskt hänt gå upp till 100%. När man inom säkerhetspolitiken diskuterar vilka scenarios man ska planera från brukar man säga att det skall vara möjligt, helst sannolikt men inte nödvändigtvis troligt (i ett kortare tidsperspektiv). Utifrån detta och osäkerheten i stort, är det inte orimligt att man överväger att planera för ett scenario där verksamheten måste kunna överleva även vid ett utdraget scenario, eller konstaterar att det inte kommer vara möjligt och agera därefter.

Konsumentbeteende under kris – och konsekvenser för detaljhandeln vid ett utdraget scenario

Jag hade ett mycket intressant samtal med Doug Stephens häromdagen. Han bor i Canada och driver Retail Prophet, en verksamhet som jobbar med rådgivning och framtidsspaningar inom handeln. Vi kommer att ha en längre intervju med Doug när jag har nöjet att vara moderator när Nordic Council of Shopping Centers, har en Digital Nordic Think Tank framåt sommaren.

Doug och jag diskuterade just ett utdraget scenarion som han just nu skriver en ny bok om. Vi pratade bland annat en hel del om Terror Management -teorin. Denna lanserades på 70-talet av ett antal forskare som menade att vi människor till stor del agerar utifrån vår rädsla för döden. Vi är en av få varelser på planeten som redan från tidig ålder blir medvetna om att vi går emot vår egen oundvikliga död – och större delen av våra liv agerar vi genom att på olika sätt förneka och skapa en värld där vi inte behöver tänka på det. Vi lindar in oss själva i en tankevärld där vi skapar en bild av oss själva som meningsfulla varelser, bildar familjer för att på ett symboliskt sätt leva vidare och konsumerar för att bygga bilden av oss själva. Det funkar 99,9% av gångerna. När något omvälvande och traumatiskt inträffar, rämnar den bild av vår odödlighet som vi byggt upp. Vi agerar då med mycket gamla delar av vår hjärna för att skydda oss från det omedelbara hotet. Även händelser som sker långt bort, där vi inte är omedelbart drabbade kan också rubba oss och orsaka förändringar i konsumentbeteendet – händelser som 9/11 är ett exempel på traumatisk händelse av det slag som fick konsekvenser även utanför Manhattan och det tog mer än ett år innan flygindustrin var helt återhämtad.

Teorin förklarar också hur vi i en kris agerar irrationellt, till exempel genom att fylla shoppingvagnarna med jäst, konserver och toalettpapper. Vem trodde att detta kunde ske i Sverige för några månader sedan? Vi går in i ett psykologiskt tillstånd där vi fokuserar på att skydda sig själv, sina närmaste och har överlevnad som huvudprioritet. När vi får överblick över situationen och därmed kontroll återgår vi till ett beteende där vi igen försöker bygga bilden av oss själva som odödliga – men den utdragna kris som vi nu är inne i gör att vi över tid pendlar mellan olika grad av beteenden. Det är inte bara så att vi antingen shoppar eller inte gör det – vi prioriterar också mellan olika kategorier, där mode drabbas hårt när vi går i in i krismentalitet, men också av situationen i stort då vi inte har samma sociala kontakter och därmed inte behov av att bygga vare sig vår självbild eller försvara en självbild inför andra.

Doug och jag kom in på konsekvenserna av Covid-19 som redan skördat många offer inom detaljhandeln, främst inom mode som redan innan var under hård press. Han pekar från sin nordeuropeiska horisont på den omedelbara risken för varuhusformatet, som jag också skrivit om här på bloggen tidigare och bedömer att många köpcentrum kommer förlora sina ankaretableringar i takt med att varuhuskedjorna kommer försvinna. De kapitalstarka aktörerna kommer äta det som är kvar av konsumtionen och gå stärkta ur krisen – kanske kommer några att köpa upp fastighetsägare som inte kan hantera situationen när stora delar av hyresgästerna försvinner genom de förestående konkurserna. Vi diskuterade också hur mixen i köpcentrum och gallerior ser ut framöver – för några decennier sedan bestod ett köpcentrum av 90% detaljhandel och resten café och restaurang. Planerar man en ny galleria idag kanske mixen ligger på 70/30 retail kontra andra verksamheter. Doug bedömer att man efter krisen kan ha en situation, både utifrån att ett stort antal aktörer gått i konkurs, men också att allt fler fastighetsägare kommer vilja avveckla sin exponering mot retail – att bara 30% av ett köpcentrum består av detaljhandel! Ett smått apokalyptiskt scenario som verkligen skulle rita om kartan – både för detaljister och fastighetsägare.

Detaljhandel 2.0

Jag hade också nöjet att prata med Steve Dennis som just släppt boken Remarkable Retail. Vi pratade om hur detaljhandelns aktörer måste lyfta sig själv i kragen för att skapa ett erbjudande som konsumenterna är villiga att betala för. Han är också enig med mig om att den stora risken ligger i mellanprissegmentet som vare sig erbjuder värde för pengarna eller sticker ut med att vara unika. Steve efterlyser starkare varumärken med ett tydligt “why” och är övertygad att de som överlever transformationen kommer vara de som väljer att vara “Remarkable”. Fundera på ordet och hur många inom svensk detaljhandel som kan läggas till under den rubriken.

Sammanfattning och slutord

Sammantaget kan man säga att risken för ett utdraget scenario ökat och att även myndigheternas språk och ordval, också tyder på att man förbereder samhället och folket på att vi under överskådlig tid behöver ha uthållighet. Inte minst statsministerns förstamajtal innehöll ordval som att vi inte ens är nära ett slut på den nuvarande situationen.

Tidningen Market skrev i veckan om de rekonstruktioner som beviljats de senaste veckorna – Flera aktörer menar att eventuell stängning av butiker beror på kommande hyresförhandlingar. Det man i klartext säger, via branschpress, att man förväntar sig att fastighetsägarna ska ta kostnaden för att de själva inte har en affärsidé som attraherar konsumenterna. Ännu har ingen av de som gått i rekonstruktion offentligt presenterat vad de själva avser göra för att för att på ett mer uppdaterat sätt förhålla sig till hur marknaden ser ut år 2020, något som ju är en förutsättning för att kunna ha ett livskraftigt företag även efter rekonstruktionen. Som jag skrivit innan har flera av dem ett varumärkesproblem i grunden – problemet med kostnader uppkommer eftersom marknaden för företagets erbjudande inte är tillräckligt stor. Först när man adresserar det problemet finns en potentiellt lönsam framtid. Steves ord “Remarkable” känns ännu långt borta i sammanhanget.

Igår kunde vi avslöja att  vi fått i uppdrag av Handelsrådet att genomföra ett antal Youtubesända webinarier de kommande veckorna. Programmet har överskriften Handels(r)evolutionen – kompetenslyft på en ny spelplan och kommer bestå av sex avsnitt omkring den pågående förändringen av handeln, drivkrafterna bakom och hur vi som konsumenter förändrar vårt beteende. Både den långsiktiga utvecklingen och det mycket speciella förhållandet under pandemin berörs.

Varje avsnitt kommer att innehålla en webföreläsning och en diskussion om det aktuella ämnet med inbjudna gäster. Här följer programmets innehåll:

✅ Avsnitt 1, 7/5, 09.00-09.45. Digitalisering och konstant evolution

✅ Avsnitt 2, 13/5, 09.00-09.45. Ehandel, butik eller både-och?

✅ Avsnitt 3, 20/5, 09.00-09.45. Omvärldsanalys för effektiva beslut

✅ Avsnitt 4, 28/5, 09.00-09.45. Segmentering och kundresan

✅ Avsnitt 5, 3/6, 09.00-09.45. TIllväxtstrategier, att växa eller inte växa – det är frågan

✅ Avsnitt 6, 10/6, 09.00-09.45. Konsumtionsbeteende förr och nu

Alla avsnitt sänds via Handelsrådets Youtubekanal – där kan man också se avsnitten i efterhand.

 

 

 

 

 

 

Dela inlägget

Share on facebook
Facebook
Share on google
Google+
Share on twitter
Twitter
Share on linkedin
LinkedIn
Share on pinterest
Pinterest
Share on print
Skriv ut
Share on email
Email