Skärmavbild 2020-09-20 kl. 13.30.19

Kostnaden för den sociala distanseringen och risken för zombiefiering av ekonomin

Världens ekonomier har under pandemin upplevt den mest turbulenta perioden sedan Andra Världskriget och likaså den mest dramatiska tillbakagången i ekonomisk aktivitet i historien. Kina tappade 40% av sin BNP under Q1 i år och USA 32% under Q2. Konsumtionen har i stort återhämtat sig relativt snabbt, men den är ojämn fördelad mellan branscher och även inom branscher. Flygbolag, hotell och eventbranschen hör till de som tappat mest och ännu inte påbörjat sin återhämtning. Nedstängningarna av ekonomier och förbud mot resande mellan länder har satt käppar i hjulen för såväl affärsresor, semester och andra sociala arenor som restauranger och caféer. I stora delar av Europa var också köpcentrum stängda och satte tvärstopp för allt utom de allra nödvändigaste inköpen.

Under Q3 har vi så långt haft en återgång inom många sektorer men fortfarande har vi en lägre takt inom många näringar – något som styrs både genom ett frivilligt förändrat beteende med social distansering och politiska beslut om hur stora folksamlingar som får skapas i samband med till exempel event. Företag har ställt om med hemarbete, digitala möten och seminarier – många av oss har lärt oss hur vi kan fortsätta att arbeta med nya verktyg och arbetssätt. Andra är helt beroende av att verkligheten går tillbaka till en värld där vi inte längre behöver förhålla oss till social distansering.

Det börjar nu komma studier på hur social distansering påverkar ekonomin. Goldman Sachs estimerar i sina analyser att den globala BNP-tillväxten minskar 7-8% som en konsekvens av social distansering där vi inte går på restaurang, reser mindre och i stort konsumerar på ett annat sätt. Och detta i en värld där världens stater och centralbanker öst ut likviditet för att så långt det går hålla igång hjulen. Även Cambridge University har försökt beräkna kostnaden i “The Benefits and Costs of Using Social Distancing to Flatten the Curve for COVID-19” som kan läsas i sin helhet här.

The Economists skriver i sitt septembernummer om förutsättningarna för en återhämtningsfas är vitt skilda mellan länderna och kokar ner det hela till tre faktorer:

  1. Landets ekonomiska komposition – länder som Grekland och Italien är beroende av turism och detaljhandel har sämre förutsättningar än ett industriland som Tyskland.
  2. Förtroende och framtidstro – som är kopplat till landets erfarenheter av nedstängningen och förtroendet för myndigheternas kompetens att hantera en fortsättning.
  3. Ekonomiska stimulanser – ju större stimulanser, desto större förutsättningar för en snabb återhämtning.

Samtidigt har pandemin en hel del effekter som är långsiktiga – den ekonomiska nedgången är ett faktum och en lågkonjunktur som har en koppling till de normala konjunkturcyklerna brukar vara i sex-sju år. Pandemin snabbspolade också utvecklingen inom flera sektorer ett par-tre år fram i tiden och högg halsen av ett stort antal företag inom retail som inte kommer tillbaka efter Covid-19 – de levde redan på lånad tid och saknade relevans för konsumenterna. Det gäller såväl verksamheter i Sverige, Europa och USA och på alla dessa marknader kommer handelsyta behöva avvecklas och ersättas med andra verksamheter.

Man måste också konstatera att vår ekonomi i flera avseenden bygger på att vi kan ha en fysisk social interaktion, med levande innerstäder, restauranger, handel, arbetsplatser – i en värld av social distansering över tid kommer vi gå in i en zombieekonomi där stora delar av hela näringar behöver avvecklas mer eller mindre permanent tills marknaden återkommer. Vi är alltså alla beroende av att pandemin avstannar och försvinner.

Pandemins fortsatta utveckling

Jag är ingen epidemiolog och tänker inte ge mig in i en diskussion om vilka åtgärder som är mer eller mindre effektiva, om nedstängningar som borde gjorts i större eller mindre utsträckning eller för den delen, munskyddens vara eller inte vara. Det som däremot alla är eniga om är att social distansering är en förutsättning för minskad smittspridning.

I världen fortsätter spridningen både i USA, Indien och på flera andra ställen och här och där tar spridningen små eller större språng i, än så länge, geografiskt begränsade områden i Europa. Myndigheterna agerar på sina håll kraftfullt med karantäner och nedstängningar.

Hoppet om ett snabbt framtaget och därtill säkert vaccin är stort och många verkar förutsätta att det verkligen kommer ett effektivt vaccin under 2021. Under tidigare pandemier har ett vaccin tagit minst fem år att ta fram – testproceduren måste vara rigorös och följa ett antal olika steg. Därefter ska vaccinet, eller vaccinen, distribueras och därefter injiceras för att kunna börja göra nytta. Än så länge vet vi inte om det krävs ett vaccin eller flera, beroende på olika målgrupper, inte heller när det de facto finns en säkerhet kopplat till biverkningar som gör att en tillräckligt stor andel av befolkningen faktiskt vill ta det. När ett vaccin är framme krävs det en logistikutmaning som inte skådats i modern tid. Bloomberg skriver att International Air Transport Association estimerar att det skulle krävas motsvarande 8000 Boeing 747:or för att distribuera tillräckliga mängder för att vaccinera 7,8 miljarder människor.

Brittiska forskare konstaterade redan i början av pandemin att vi skulle behöva förhålla oss till ändrade levnadsvanor fram till slutet av år 2021. WHO har också löpande nämnt att processen att få bukt med situationen kommer ta mycket lång tid.

Världen efter Covid-19

I jakt på det nya normala kommer nu en strid ström av rapporter som behandlar och försöker beräkna kort- och långsiktiga konsekvenser. The International Institute for Strategic Studies diskuterar den globala handelns framtid – en handel som under de senaste decennierna i allt högre utsträckning integrerat våra ekonomier och i en stor utsträckning gjort företag mer eller mindre beroende av Kina som produktionsland och ibland även som marknad. År 2020 blir en omställning där världshandeln väntas falla mellan 13-32% – och leder såklart till följdeffekter för alla – ned till den bonde som odlar bomull till någon av Indiens alla textilindustrier. IISS räknar också med att många i spåren efter pandemin kommer värdera “reliability” över “low cost” när det kommer till produktion och att många vill minska beroendet av Kina, något som skapar möjligheter för länder som Vietnam och Thailand.

I USA diskuterar Vita husets topprådgivare Dr. Anthony Fauci och  Dr. David Morens, i tidskriften  CELL. “One can conclude from this recent experience that we have entered a pandemic era. The causes of this new and dangerous situation are multifaceted, complex, and deserving of serious examination.” och menar att en förutsättning för att kunna förhindra fortsatta pandemier kräver en global omställning inom många områden.

Futurism. com skriver i ett referat:

“In order to reverse course, the duo warns that we need to rethink many aspects of our society, from deforestation to living in crowded cities to unsanitary animal farming.

“Living in greater harmony with nature will require changes in human behavior as well as other radical changes that may take decades to achieve: rebuilding the infrastructures of human existence, from cities to homes to workplaces, to water and sewer systems, to recreational and gatherings venues,” Fauci and Morens write.

Kostnad för nedstängning respektive kostnad för omställning􏰃􏰃 􏰈􏰋􏰖􏰃􏰉􏰅􏰋 􏱄􏰃􏰑􏰧 􏰅􏰑􏰍􏰆􏰼

De långsiktiga förändringarna av ekonomin mot en mer grön ekonomi förutsätter internationellt samarbete på en nivå som just nu inte förefaller särskilt trolig. Snarare har de internationella spänningarna ökat som en konsekvens av en instabil amerikansk president, expanisionistiska strävanden i Kina och Ryssland, samt aspirerande regionala stormakter som Turkiet som tillåts växa i ett läge där fokuset flyttats till mer närliggande och akuta frågor.

I det korta och medellånga perspektivet finns flera mer eller mindre akuta behov av omställning, både inom handel, rese- och hotellnäringar, fastigheter och andra delar av näringslivet. De akuta åtgärderna i form av korttidspermittering, sänkning av arbetsgivaravgifter och andra delar av stödpaketet från regeringen hade alla sina bäst-före-datum. Om nu den sociala distanseringen kommer behöva fortsätta mot slutet av 2021 – hur ser då ekonomin ut och vad är en hållbar långsiktig marknad för alla de branscher som drabbats hårt – utifrån att konsumenter också förändrat sitt beteende under de nästan två år som då gått sedan vi först fick höra talas om Covid-19?

Vad blir konsekvenserna för fastighetsmarknaden när allt fler kedjor drar ner på butiksytorna – hur många padelbanor, lek- och dinosaurieland och vårdcentraler kan mat etablera i våra köpcentrum för att täcka den yta som försvinner (och som redan höll på att försvinna i kraft av digitaliseringen). När andelen köpcentrumyta ökade 100% mellan åren 2001-2014 samtidigt som befolkningen ökade 10% hade vi redan innan en potentiell fastighetskris under uppsegling. När ytan kanske inte heller går att konvertera till kontor utan att risken är stor att även den totala kontorsytan minskar i kraft av att vi hittat en ny balans mellan hemarbete och kontoret – och att även AI kommer spela en roll i att ersätta repetitiva jobb inom tjänstesektorn – hur går det då med fastighetsvärdena? Kommer man kunna konvertera kontor till bostäder och att vi igen får levande innerstäder?

I Tyskland diskuteras att de statliga stimulanserna för att mildra krisens verkningar i form av Kurzarbeitsgeld – en form av korttidspermittering som gjort att arbetslösheten har kunnat stabiliserats runt 600000 personer och hållit igång konsumtionen även håller liv i företag som inte hade några förutsättningar att klara sig i en värld utan pandemi heller. Man förlänger en långsiktig omställningsprocess och naturlig utslagning av företag som inte är relevanta för sina kunder. Stödet är förlängt till 24 månader och gäller fram till 31 December 2021. Bilindustrin är ett område som diskuterats utifrån att man behöver göra en omställning utifrån miljömålsättningarna och teknikväxla mot elbilar – men stödet håller dem under armarna och gör att man inte behöver agera i den takt som annars hade varit fallet.

Diskussionen har även förts av Lars Feld, ordförande I Tysklands ekonomiska råd  “If a structural change [in the economy] is required, then Kurzarbeit will not work,” , told DW. He thinks if the downturn persists, subsidies for reduced hours working would keep uneconomical or “zombie” firms afloat. “But more importantly, human capital could be better deployed by firms with more future-oriented business models,” Feld said.

Om vi får ytterligare en sättning där statliga medel efterfrågas blir frågan aktuell även här. En Zombieekonomi är ingen betjänt av.

Dela inlägget

Share on facebook
Facebook
Share on google
Google+
Share on twitter
Twitter
Share on linkedin
LinkedIn
Share on pinterest
Pinterest
Share on print
Skriv ut
Share on email
Email