images

Min Stora Feta Episka Nyårsspaning – i tre delar. Del 1

Det har varit ytterligare ett turbulent år – både för världen i stort och för handeln. Många trodde att 2020 var en skiljelinje mellan världen som vi minns den och det nya normala, men nu har vi lärt oss att det nya normala kanske är att det inte blir normalt – utan att själva transformationen är det normala. Vi har nu ett 2022 framför oss som med stor sannolikhet innebär nya utmaningar och möjligheter, som alla andra år fram till nu – men skillnaden är att spannet mellan worst case och best case har nog sällan varit större än nu, åtminstone inte under min livstid. 

Det här blir en lång artikel. För att förklara tingens varande med några snabba meningar, gör sig inte i dagens läge – där komplexiteten har ökat för varje år som gått. Efter trettio år av globalisering är det nästan som kaosteorin säger – att följdeffekterna av en fjärils vingslag kan utlösa en orkan på andra sidan jorden – och små störningar i försörjningskedjorna kan leda till allvarliga brister och prisökningar, när kalkylen baserades på att hela kedjan fungerade som en väloljad organism. Jag är övertygad om att vi nått peak globalisering och att den enda vägen framåt blir en mer decentraliserad produktionsstruktur.

För att förstå vår samtid och kunna se framåt har vi nu att ta hänsyn till digitaliseringen som varit en faktor ända sedan internet skapades, konsumtionssamhällets gränser, just-in-time-principens begränsningar, globala kraftmätningar mellan stormakter och inte minst konsumentens lust och sökande efter nya och spännande sätt att tillfredsställa våra grundläggande mänskliga behov.

Det är med detta jag börjar med att sätta scenen i en utblick mot USA, världens största ekonomi som också är garanten för den säkerhetsordning som skapat fred i vår del av världen sedan andra världskriget.

Del 1: USA, Ryssland och Kina – Splittring och strategiska kraftmätningar

 

USA – drömmarnas och splittringens land

Låt oss börja resan i USA  och varför då, kan man undra? Jo, USA är fortfarande världens största ekonomi och ett land som har en direkt påverkan på såväl trender, kultur och säkerheten för vår del av världen. År 2021 började med stormningen av Capitolium i spåren efter president Trumps förlust i det amerikanska presidentvalet – en i sig oerhörd händelse där några av de viktigaste institutionerna i världens mäktigaste land för en stund föll i händerna på en extremistisk pöbel, som stampats fram genom skicklig användning av sociala medier av den då sittande presidenten och hans anhängare.

De socioekonomiska skillnaderna i landet har gjort det tacksamt för sociala medier som Facebook och Twitter – där algoritmerna belönar inlägg som skapar starka reaktioner och förstärker en grundläggande polarisering mellan olika intressen i samhället. Det gör det också sårbart för påverkansoperationer från till exempel Ryssland och Kina, som tjänar på ett splittrat USA.

Men det finns också de som ser situationen som en naturlig del av landets utveckling. I boken “The Storm Before The Calm”, som är årets bästa lästips för de som är intresserade av strategi, ekonomi och historia, beskriver författaren George Friedman om två olika cykler i det amerikanska samhället som på olika sätt skapat turbulens och omformat det amerikanska samhället;

Den ena är en 80-årig institutionell cykel som definierar ledarskapet i USA och den andra är en 50- årig socioekonomisk cykel som definierar hur man skapar nytt välstånd. Varje skifte har lett till turbulens eller till och med krig – och under 20-talet sammanfaller de båda cyklernas brytningstid vilket kan leda till ännu större motsättningar än vad vi hittills sett.

Friedman beskriver hur den 80-åriga institutionella cykeln styr hur den federala makten förhåller sig till delstaternas och hur den första inleddes med frihetskriget från Storbritannien och hur inbördeskriget avslutade den första cykeln genom att tydliggöra den federala makten över delstaterna. Den tredje cykeln innebar stärkningen av presidentmakten efter andra världskriget utifrån att kärnvapenkapprustningen gjorde det omöjligt att samla kongressen i händelse av ett plötsligt angrepp och makten att trycka på “knappen”. överläts till presidenten.

De socioekonomiska cyklerna är också detaljerat beskrivna och handlar om hur motsättningar i samhället och ekonomin leder till omdefinierade ekonomiska och politiska spelregler. Varje socioekonomisk cykel avslutas med politisk turbulens och en svag president som förkroppsligar det som varit – och följs av en president som uträttar stordåd. För att beskriva de två senaste så var Hoover president under depressionen som inleddes under 1920-talets sista år och följdes av Roosevelt som skapade förutsättningarna för ett industriellt och ekonomiskt starkt USA som kunde hjälpa till att krossa axelmakterna under andra världskriget. Därefter följde tillväxtåren under 50- och 60-talet men också stigande sociala spänningar i form av antirasistiska strömningar och påföljande turbulens liksom politisk polarisering under Vietnamkriget. Den svaga presidenten som avslutade den cykeln var Jimmy Carter – vilken följdes av Ronald Reagan, som inledde ett nytt starkt decennium för USA i politiken såväl som i ekonomin.

I slutet på varje cykel har det inträffat turbulens och motsättningar och det är i det perspektivet vi ska se på USA som nu står i flera vägval, både internt och vad gäller vilken roll landet ska spela i världspolitiken. 2020-talet blir den stora vattendelaren där de två cyklernas brytningstid för första gången sammanfaller och den som är president år 2028 kommer att gå till historien som den svaga presidenten och följas av en som leder USA mot framtiden.

Sovjetimperialismens återkomst

Sovjetunionens kollaps i spåren efter Berlinmurens fall, lämnade ett Ryssland i armod och sökande efter en ny identitet. Brottsligheten och maffiaväldet gracerade och landets tidigare planekonomi fungerade inte. Den tidigare militära sektorn övergick inte sällan till kleptokrati, som bland annat ledde till en omfattande stöld och export av krigsmateriel. Försöken att skapa ett demokratiskt samhälle strandade helt under 90-talet och det tidigare stolta ryska folket, vinnarna av Det Stora Fosterländska Kriget, som man själva benämner Andra Världskriget befann sig på botten – fattiga och identitetslösa. Demokratin hade inte gett det välstånd man önskat för gemene man och hur man kunde förlora pengar på börsen var ett mysterium. Försöket att skapa en rysk version av västerländsk demokratin, personifierad av suputen Jeltsin, kom till sin ände med Putineran som tog över i det kölvatten av kaos som 90-talet lämnade efter sig.

Putin som kallar Sovjetunionens kollaps för den största geostrategiska katastrofen under 1900-talet är av ett annat virke. Under hans tid har demokratin och yttrandefriheten strypts till i det närmaste Orwellska nivåer något som illustreras i dokumentären Ryssland vs Ryssland. Samtidigt har Ryssland under Putin sökt sin roll i världen och står idag för samma politik som Stalin förde under 30-talet där Europa delades upp i intressesfärer i Molotov-Ribbentrop-pakten. Varje försök till närmanden mot väst har inneburit påtryckningar, maktspel och/eller invasion, såsom i Georgien 2008 och Ukraina 2014. Dagens Ryssland kräver en plats på världsscenen och offren är de grannländer som inte ännu är medlemmar i NATO, som man av någon anledning vill utmåla som ett hot. Just när detta skrivs pågår en styrkeuppbyggnad mot Ukraina, som varit i krig med Ryssland sedan sju år tillbaka och samtidigt har man krävt ett juridiskt bindande avtal, bland annat omkring NATO-alliansen fortsatta utbredning, samt begränsningar vad gäller vapensystem i Europa. Detta kompletteras med stora ansatser till informationspåverkan omkring klassiska Putinistiska ståndpunkter såsom att USA försöker inringa Ryssland, att väst är dekadenta och att tågen inte går i tid etc, något som också plockas upp av svenska högerextrema kretsar som är Putins go-to publik i Sverige.

Vad det egentligen handlar om är ett försök att ersätta principen att varje land själv får bestämma sin säkerhetspolitik och framtida utveckling – men också upprättandet av Ryssland som en stormakt, trots att landets ekonomi är på lilleputtnivå globalt sett. Dessutom handlar det i ett längre perspektiv om kontrollen av naturtillgångar i Arktis, som blir tillgängliga tack vare avsmältningen.

Det är inte ett gott omen för 2022 – särskilt inte som Europa gjort sig sårbar för rysk påverkan genom gasimport samtidigt som man gjort sig av med kärnkraft. Det som kommer utspela sig de kommande månaderna, särskilt om det blir en kall vinter, är fortsatt högt elpris och utpressning via gaskranen eller fritt spelrum för Ryssland i Ukraina.

Det Putin nu gör är att testa vår förmåga till sammanhållning, på samma sätt som Chrustjov gjorde det i samband med Berlinblockaden.

Så länge man tror att man kan vinna, eller ta mark för att vinna imorgon så kommer man att fortsätta. Det är dags att dra en linje i sanden och säkerställa våra egna intressen. Just nu bedrivs en mycket aktiv signalpolitik från Försvarsmaktens sida för att signalera vår ståndpunkt som suverän nation, via försvarsmakten.se men också via myndighetens konton på sociala medier.

Kinas betydelse är vår utmaning

Kina är en väsentlig del av världens ekonomi och kräver sin del av strålkastarljuset. När jag var liten var “Made in China” inte en kvalitetsstämpel, men när jag idag pratar med modeföretag om varför de inte lämnar landet så får jag höra att det är svårt att hitta samma kvalitet någon annanstans. Så vad hände egentligen?

Det kommunistiska Kina har varit på en resa där man flirtat både med väst och sin egen befolkning. Det materiella välståndet som skapats de senaste decennierna har kompenserat för strävan efter demokrati i mänskliga rättigheter i breda folklager. Man hävdar att det finns olika synsätt mellan Kina och väst om vad som är demokrati och att båda synsätten ska respekteras.

I spåren efter den kraftiga ekonomiska tillväxten har landet också expanderat sina militära resurser inom alla områden och har en mycket hög teknologisk förmåga – vilket tillsammans med de expansiva ambitionerna är dåliga nyheter för Kinas grannar i den Kinesiska Sjön. På samma sätt som Ryssland försöker säkra tillgång till naturtillgångar i Arktis vill Kina göra detsamma genom att utmana de ekonomiska zonerna och kontrollen över ögrupper i närliggande havsområden. Särskilt utsatta är Vietnam och Filippinerna – där de sistnämnda försöker hävda sin territoriella rätt inom sin ekonomiska zon genom att med militär bemanna skeppsvrak som gått på grund på rev i känsliga områden. Kina utvecklar sin zon genom att bygga konstgjorda öar och därigenom få stödjepunkter för framtida militära ambitioner.

Under hösten har såväl Australien som Nya Zeeland ökat sina militära utgifter i syfte att säkerställa sin egen integritet visavi Kinas territoriella anspråk, vilket lett till starka ord från Bejing. Och då har vi inte ens berört den känsliga punkten Taiwan som Kina hävdar är en del av sitt territorium, trots att ön i praktiken varit en egen nation ända sedan Andra Världskrigets slut. Självklart är Taiwan ett eget land!

Till det ska sägas att Kina är ett land som till 70% är beroende av kolkraft för sin energiproduktion. Ingen som har produktion i Kina ska ta ordet hållbarhet i sin mun. Det är också värt att nämna att i varje fall någon kritisk utmaning påverkat, såsom vad gäller sjukvårdsmateriel under första vågen av pandemin, eller produktionsbortfall inom industrin som bland annat drabbade konstgödselproduktion under hösten 2021, så prioriterar man sina inhemska behov i första hand. Viktiga konstateranden för en importberoende nation som Sverige.

Utvecklingen i Kina innebär komplexiteter för tillverkare och retailers. Å ena sidan innebär de långa avstånden en risk i vad gäller ledtider – men samtidigt är Kina som marknad intressant för många västerländska varumärken och kedjor. Men att investera i Kina så länge kommunistregimen har makten och kan straffa västerländska företag, såsom man gjorde med bland annat H&M under året, av rent politiska skäl, är det också high risk. Min starkaste rekommendation är att göra sig så oberoende av Kina som det bara går, både som producent och kund.

Det är med denna fundamenta om världen som vi går in att studera förutsättningarna för vår samtid. Imorgon kommer fortsättningen om pandemin, elbristen, varuförsörjningen och inflationen som nu är reell. Om det återkommer jag imorgon kväll. 

 

Dela inlägget

Share on facebook
Facebook
Share on google
Google+
Share on twitter
Twitter
Share on linkedin
LinkedIn
Share on pinterest
Pinterest
Share on print
Skriv ut
Share on email
Email