Skärmavbild 2022-01-06 kl. 18.17.28

Min Stora Feta Episka Nyårsspaning – i tre delar. Del 3

Nyåret har passerat och beroende på vart vi befinner oss i tillvaron finns det de som ser fram emot det nya året med tillförsikt, emedan andra känner att den horisont som man de facto har kontroll över och kan överblicka med visst självförtroende är kortare än någonsin. I de två tidigare artiklarna i serien Min Stora Feta Episka Nyårsspaning har jag berört de stora globala kraftmätningarna mellan stormakterna, men även förutsättningarna för ekonomin och varuförsörjningen, liksom de effekter på konsumentbeteendet som pandemin redan haft. I den tredje och sista delen i denna nyårsspaning kommer jag att ta mig friheten att hoppa lite mer mellan olika områden och belysa de operativa konsekvenserna av de omvärldsfaktorer som de senaste åren skapat. Varmt välkommen till den avslutande delen i artikelserien och tack för att du tagit dig ända hit!

Innan jag går in närmare på vad jag tror i specifika frågor så vill jag inleda med att sammanfatta läget inom retail och de breda kraftfält och utvecklingsriktningar som påverkade handelns utveckling innan pandemin, där pandemin i flera fall bara varit en katalysator som snabbspolat utvecklingen ett antal år fram i tiden. Jag har i olika artiklar här på bloggen, gått djupare i varje enskild del och jag ska inte upprepa mig alltför mycket men för sammanhangets skulle, är en sammanfattning på sin plats.

  • De traditionella kedjornas glansdagar varade från sent 80-tal till några år efter finanskrisen. Under 80-talet började globaliseringen inom retail och tillväxten var stark. I många branscher kunde man se en konsoliderings- och uppköpsvåg där regionala kedjor blev nationella och där de starkaste också började etablera utanför sin hemmamarknad. Efter kalla krigets slut öppnades Östeuropa upp som tillväxtmarknader, samtidigt som ett modernt Kina erbjöd produktion till såväl god kvalitet som låga priser. Etableringarna av internationella koncept exploderade – i Sveriges fall kom EU-inträdet 1995 att bli en katalysator för internationella etableringar.
  • De expansiva kedjorna skapade en hög kännedom och med sina moderna koncept och starka erbjudande, blev kedjorna i sig starka varumärken, med en dragningskraft och ett förtroende som var så starkt att man kunde byta ut leverantörernas varumärken mot sina egna. Och eftersom kedjorna var de som hade både distributionen och förtroendet så uteblev proteststormarna.
  • I samband med finanskrisen 2008 kan man se en tydlig förändring i marknadskommunikation världen över – finanskrisen som ju initialt innebar en brist på kapital, skapade ett ansträngt läge både likviditetsmässigt men också på efterfrågan generellt. Över hela världen kan man se detta som vändpunkten där en allt större del av marknadsföringskakan svängde över mot prisdrivna aktiviteter och där varumärkenas styrka började sjunka. Ytterligare en del i detta var de nya medierna som utlovade en större träffsäkerhet på den digitala arenan, vilket påskyndade varumärkenas förfall eftersom man i de flesta fall träffade redan befintliga kunder, men inte fyllde på med nya i den takt man behövde. I Sverige skulle jag säga att de flesta kedjor lyckades glidflyga ett antal år på sina gamla marknadsinvesteringar, men någon gång runt 2010-2014, kom verkligheten ikapp och man behövde både höja tonläget på erbjudandet och kommunicera oftare för att behålla sina volymer – marknadsföringsbudgeten gick från att bygga värde till att hantera likviditeten.
  • I samband med detta hade digitaliseringen av handeln kommit till en nivå där böcker (2007) och hemelektronik (2009) kommit till en nivå där man passerat inflection point, där 15% av branschens omsättning fanns på nätet. Från denna punkt skedde så gott som all tillväxt online och de kommande åren såg man att det blev tuffare och tuffare att driva trafik till butik.
  • Digitaliseringen möjliggjorde också D2C- trenden, där varumärkena som blivit pressade och utträngda av kedjornas egna varor, rundade kedjorna som bara blev ett fördyrande mellanled och gick online själva, ibland i kombination med egna butiksetableringar.
  • Kedjorna har trots stora investeringar i sin digitala transformation inte i någon större grad kunnat placera sig på toplistan när det kommer till svenskarnas nätfavoriter. Istället är det digital natives och marknadsplatser som är de digitala destinationerna.
  • Sedan kom pandemin på detta…

Här stod vi så i början av 2020, när pandemins första flodvåg träffade oss – mitt inne i en snabb transformation som sedan har fortsatt att eskalera. Så frågan är vad händer nu? Det här är mina spaningar, till stor del påverkade av frågeställningar och önskemål som jag mottagit efter ett inlägg på LinkedIn:

Ehandeln har både potentiella upp- och nedsidor

Ehandelstillväxten hade året innan pandemin börjat plana ut efter ett antal år med kraftig tillväxt, först i relativa procentenheter, men till slut även i reella tal. Pandemin och den sociala distanseringen skapade en helt ny spelplan, där ehandeln fick ny luft under vingarna och kunde accelerera även inom dagligvaruhandeln som ju står för ungefär halva detaljhandelns omsättning.

Men det finns ett par faktorer som har skapat tillväxten som i längden inte kommer se likadana ut:

  • Det ena är att en drivkraft i den tidiga transformationen varit att konkurrensen varit relativt låg eftersom alternativet, kedjorna, inte varit tillräckligt bra. De svagaste har nu slagits ut och darwinismen har sett till att de som är kvar, har både muskler och en högre relevans än innan. Utslagningen är dock inte över utan fler står inför en oviss framtid – inte minst inom såväl mode och sport, där transformationen nu är som starkast och påverkas av flera faktorer samtidigt.
  • Tilltron till ehandelns framtid har gjort det enkelt att attrahera kapital och företagen har värderats med en stor tyngdvikt på tillväxttakt snarare än långsiktig relevans. När ägarna väl börslanserat är värderingsprinciperna annorlunda och i flera fall har kursresan gått ner i källaren, då man jämförs med företag som skapar resultat här och nu.
  • Growth hacking (Supertöntigt begrepp för övrigt) har varit ett verktyg som i en miljö där marknadsföringskostnaden varit låg och man kunnat arbeta med pris och kampanjer, drivit en kraftig tillväxt. I en tid där konkurrensen online ökar, antalet erbjudanden mot konsumenterna ökar (räkna de sms och mail du fått bara idag) och aktörer som Amazon går in och markerar mot viktiga sökord, blir de klassiska verktygen allt trubbigare. I USA har kostnaden för att få en ny kund ökat med mellan 5-6 gånger de senaste fem åren, vilket driver ehandlare mot att öppna butik istället för att köpa Facebookannonser. Av samma skäl är det allt fler som syns i traditionell TV-reklam – den digitala marknadsföringen och “CRM” eller snarare sms-bombmattorna, ger helt enkelt inte samma ROAS (Return On Ad Spend) som tidigare.

Samtidigt är det flera av handelns branscher som har en ny nivå av konkurrens och fortsatt har en stor del av den digitala transformationen framför sig – jag tänker närmast på mode och sportbranschen.

I modebranschens fall så finns det både ett utbudsproblem, helt enkelt för många spelare och redan 2018 så gick 56% av branschens aktörer på det globala planet med förlust. Jag tror att digitaliseringen nu går in i en ny fas där kedjorna kommer klämmas mellan å ena sidan de starka varumärkenas (Adidas och Nike inom sport, en myriad av varumärken inom mode) D2C-satsningar som dessutom erbjuder hela utbudet istället för den begränsade delen som väljs av kedjornas inköpsavdelningar – och marknadsplatserna där jag tror att till exempel Zalando kommer bli en ännu viktigare kanal under året som kommer. Mer om detta strax.

Pandemins och därmed restriktionernas fortsatta påverkan kommer också vara en stark påverkansfaktor, inte minst som det idag kommit information om att Regeringen bemyndigat Folkhälsomyndigheten att införa vaccinpass på bland annat handelsplatser.

Om modebranschens framtid i stort finns mycket spännande att läsa om i McKinseys årliga spaning: State of Fashion 2022: An uneven recovery and new frontiers.

Jag tror att liveshopping blir mainstream på riktigt och naturligt integrerat i företagets kundtjänst, med Kjell&Co som en god förebild om hur man kan involvera personalen för att med små resurser skapa en fantastisk kundupplevelse.

Marknadsplatserna tar mark

En komplicerande faktor när kedjorna arbetat med omnikanalsfunktionalitet är att världen på den digitala arenan, i flera branscher, viktats mot andra kanaler än företagets egna. Jag pratar om tillväxten bland marknadsplatser – en utveckling som kan jämföras med etableringen av varuhus i den fysiska världen som tog sin början under 1930-talet, då konsumenterna för första gången kunde handla allt de behövde under ett tak.

Den gången blev utslagningen av mindre, ofta familjeägda butiker, så stor att Riksdagen 1936 beslutade att tillsätta en utredning om huruvida varuhusen skulle förbjudas eftersom butiksdöden var så stor. Så blev det inte och destinationshandeln tog fart på allvar.

Och visst är det bekvämt och effektivt att bara gå in på Zalando, som med sina filtreringsmöjligheter ger en snabb överblick över utbudet istället för att gå in och ut på en massa olika sajter för att hitta det man söker. Och konsumenterna gillar det –  det visade sig i den undersökning från Xtreme Insight som jag analyserade för Tidningen Market under Oktober , att i början på hösten (och notera att det var efter att många restriktioner avskaffats) så besökte en femtedel av de konsumenter som var i marknaden för nya kläder Zalando under en del av sin köpresa, och en tiondel gjorde sitt avslut där.

Amazon är älskade och hatade – det kommer en analys om hur stor mark Amazon tagit och i vilka kategorier/målgrupper de tagit mark under sitt första år i Sverige i Tidningen Market under senare delen av Januari, men mitt stalltips är att vara försiktiga med att vifta bort möjligheten att de över tid kommer att ta marknad i Sverige. De har tid att vänta, samla data och välja hur de ska agera. Att konsulthus och andra inför lanseringen målade upp en bild om att de skulle slå nät-Sverige med häpnad redan vid lanseringen kan inte lastats Amazon, som egentligen inte sade något alls. Xtreme Insight har nu data för ett drygt år och hur Amazon utvecklats i arton kategorier, både vad gäller som en del av köpresan och i vilken utsträckning man de facto köpt.

Större fokus på nearshoring/homeshoring

Pandemin har blottat stora sårbarheter i just-in-time-principen, vilket jag diskuterade i förra artikeln i denna artikelserie. Det, tillsammans med en allmänt nyktrare syn på det egna ansvaret för hållbarhet, men också en explicit önskan att minska beroendet av Kina efter landets allt mer tydliga roll som expansionistisk stormakt, som jag nämnde i den första artikeln i serien. Beroendet av långa transportkedjor, bygger in risker och osäkerhet i kalkylen, som vid en viss tidpunkt gör att prisfördelen av att producera i Fjärran Östern vägs upp av risken att inte få varan i tid och/eller att transportkostnaderna äter upp en del av den tänkta marginalen. Denna utveckling leder till att fler söker produktion inom det egna landets gränser, i andra delar av Europa eller i angränsande stater såsom Turkiet. Högre produktionskostnader kan till viss del kompenseras av såväl högre leveransprecision, men också möjligheten att lägga ordrar senare och att även under säsong kunna lägga repeatordrar och med säkerhet få dem till marknaden i tid.

Det är både en imagefråga och en fråga om affärsrisk att välja bort Kina som produktionsland.

Ökade lagernivåer och färre rabatter

I USA har utmaningarna i logistiken förvärrats, också på global nivå, av att stora aktörer som Walmart, Target, Homedepot och andra riktigt stora kedjor, valt att öka sina lager nivåer med mellan 20-50% för att säkerställa att inte gå torrt på grund av ytterligare störningar i systemet.

Även i Sverige så tror jag att detta kommer bli fallet i Sverige, om än inte i samma grad som i USA. Höga lagernivåer, eller bundet kapital för att prata företagsekonomiska, är inte nödvändigtvis ett problem, utan en möjlighet till att säkra en framtida intäkt.

Samtidigt innebär de logistiska utmaningarna att det inte finns samma behov av att omsätta lagret i samma takt som innan. Sänkningsgraden i handeln kommer fortsätta att minska och fler produkter kommer att säljas till fullpris, helt enkelt eftersom produkter med hög efterfrågan riskerar att säljas slut.

Hållbarhet och second hand

Klimatfrågan är såklart en överlevnadsfråga för mänskligheten och är en viktig fråga för de flesta av oss. Men, med de svagheter vi har som arten Homo Sapiens, så tenderar vi att inte alltid följa våra värderingar i våra dagliga liv, eller förmår inte koppla vårt eget beteende till betydelsen i ett större sammanhang. Kort sagt, om det känns bra här och nu så har vi en förmåga att för oss själva försvara varför det är ett undantag även om man borde göra både ditt och datt. Av samma anledning misslyckas vi med de flesta av våra nyårslöften – det säljs fantastiska mängder träningskläder i Januari som redan i mars ligger och dammar i garderoben.

Detta kvantifierade jag tillsammans med undersökningsföretaget Xtreme Insight och Tidningen Market, där vi kunde konstatera att det är få kategorier där hållbarhet blir en viktig drivkraft i valet i en större skala – inom mode så kommer hållbarhet på plats åtta av tio i ranking av ett antal olika drivkrafter som bestämmer av vem och vad vi de facto köper.

Utanför mycket aktiva och medvetna konsumentgrupper är hållbarhet sällan den viktigaste drivkraften och det borde inte vara förvånande eftersom lågprishandeln inom volymsegmentet vuxit kontinuerligt och även under pandemin.

Det är alltså inte efterfrågan från konsumenterna som på kort sikt kommer driva mot ökad hållbarhet och cirkulär ekonomi och hållbarhet kommer på samma sätt som kvalitet, troligen uppfattas som ett hygienkrav snarare än en differentieringsfaktor. Det betyder såklart inte att man som företag inte ska arbeta med hållbarhet – helt enkelt därför att det är rätt – och för att anknyta till punkten ovan så är ju ett sätt att börja med hållbarhetsfrågan på ett sätt som också gynnar den egna affären, nämligen att förkorta transportkedjorna, säkerställa att produktionen sker på ett hållbart sätt och att ha ledtider som möjliggör en högre säkerhet vad gäller rätt ordervolym för att minimera REA-beting och kassationer.

Second hand är numera att betrakta som mainstream – och både ett sätt att spara pengar, agera medvetet hållbart och i förlängning dessutom som ett statement för enskilda delar av marknaden. Ser man på svenska modekedjors konceptuella utveckling de senaste åren så har möjligheten att handla second hand, tillsammans med café och att erbjuda möjlighet till arbetsplatser i butikerna alla varit med på checklistan när man ska konceptutveckla för att skapa unicitet, men enligt min mening är det i samtliga fall ett försök att positionera sig i det hållbara segmentet, snarare än en gedigen satsning, eftersom affären ändå i de flesta fall bygger på volymprodukter. Och enligt det resonemang jag förde ovan så tyder all data på vad som driver preferens i verkligheten att hållbarhet är antingen förutsatt eller nice to have, snarare än ett sätt att positionera sig på riktigt.

Men tar man alla skäl till att handla second hand vid sidan av hållbarhet som primär drivkraft så finns det såklart en marknad, inte minst i premiumsegmentet där flera duktiga aktörer såsom svenska Arkivet och amerikanska The RealReal, som gjort en smakfull förpackning av det hela – och därmed öppnat upp och skapat tänkbarhet för flera konsumentgrupper än de mest hängivna.

Threadup gör i sin årliga rapport en spaning omkring den framtida potentialen i marknaden baserat på tillväxttakten på secondhand-marknaden och i vilken utsträckning konsumenter säger sig kunna tänka sig att handla second hand i en framtid och hävdar att den med kvalitativa delen av marknaden som erbjuder ett mer kvalitativt och curated innehåll, kommer växa elva gånger snabbare än övrig modehandel och att secondhand-marknaden totalt kommer fördubblas till 2025. Det är alltid svårt att göra prognoser baserat på derivata, eller riktningskoefficienten i en viss punkt, men jag är benägen om att hålla med att premium och lyxsegmentet inom mode går en intressant framtid till mötes. Däremot tror jag på specialiserade koncept som Arkivet, där man alltid kan förvänta sig nya produkter varje dag, än att handla detsamma från Marqet på Westfield Mall of Scandinavia.

Förutom att, som företag, arbeta aktivt med hållbarhet för att det är rätt i största allmänhet, trots att det inte är en drivkraft som driver preferens hos alla konsumenter, så finns det ett tungt bärande skäl ur ett konkurrensperspektiv – nämligen för att attrahera rätt kompetens till sin organisation. Här är det en konkurrensfaktor snarare än en hygienfråga.

Vid sidan av second hand, reselling så finns också reparation och uthyrning som företeelser som. växt fram som idéer att skala upp till en högre nivå. Inom reparationssidan så finns det ju redan en gammal hantverkstradition inom skomakarskrået – som sedan urminnes tider klackat om och reparerat kvalitetsskor. En moderniserad variant är väl Sneakerstvätten i Stockholm, som också nått en vidare publik genom samarbete med Marqet. Men här ser man också på hur en idé som borde vara helt rätt i tiden – att livstidsförlänga favoritskorna, de facto inte når en större marknad än en butik på Söder i Stockholm och ett samarbete med en kedja, som försökt modernisera sig genom att stoppa in lite ditt och datt i sina butiker – det blir helt enkelt inga volymer, eftersom marknaden inte finns utanför supermedvetna och hipstertunga Södermalm. Det visar också att hållbarhet är svårt så länge nya produkter är billigare.

Detsamma gäller uthyrning av kläder – också en god idé som länge varit etablerad inom fest- och bröllopssegmentet men som genom olika startups och en och annan kedja inom modesegmentet som försöker använda detta för att profilera sig som mer hållbara. Marknaden är helt enkelt inte mogen för att detta ska bli en faktor att räkna med. Åtminstone inte under 2021 och med största sannolikhet inte heller under 2022, som den här spaningen gäller.

Framtiden för influencermarknaden – är egna varumärken

Detta är numera ett moget media snarare än en fräsch uppstickare och den numera nästan lika mogna trenden att arbeta med microinfluencers som har större trovärdighet än megastjärnorna och dessutom innebär lägre kostnader som samarbetspartners, innebär också fortsatta utmaningar att följa upp värdet av samarbetena och för varumärket, särskilt över tid.

Om vi för en sekund går till botten med vad som är skälet till att influensers ens kan existera som företeelse så är det ju en kombination av dels räckvidd och dels trovärdighet, något som tidigare fanns i varumärket själv. Men genom den varumärkesentropi som är följden av för få och för små investeringar i att bygga betalningsvilja i sitt eget varumärke, hoppas man att en influencer ska sprida lite strålglans och en kortsiktig försäljningseffekt. I realiteten tror jag att behovet av influencers kommer från överutbudet av produkter, som gör valet både tidskrävande och svårt. Influencers pekar ut nyheter och varumärken, samt sätter detta i en context som gör valet enklare.

Den första vågen av influencersamarbeten nådde sin peak när det blev uppenbart att allt handlade om att sälja instagraminlägg och det handlar nu om att hitta någon form av gemensam nämnare och context för att få sammanhanget trovärdigt. Men det finns inte något som man kan uppnå med influencersamarbeten som man inte kan uppnå genom att läsa på om sin målgrupps drivkrafter och medievanor – varför jag betvivlar att detta kommer ersätta andra kanaler även framåt. Kort sagt: Influencers är en mediekanal som alla andra, med reservation för att enstaka nedslag som oftast är fallet, är svårare att mäta effekten av än en kontinuerlig och uthållig kommunikation

Det som däremot är intressant är de influensers som genom att skapa innehåll och driva en följarskala har byggt sitt eget varumärke för att lansera sina egna produkter, en trend som är stor i Kina och som i Sverige kanske bäst manifesteras av Bianca Ingrosso som skapat ett oerhört starkt varumärke i egen regi.

Så den starkaste influencertrenden för 2022 och åren därefter är att jag tror att fler kommer inse möjligheten att gå D2C istället för att vara en mediekanal för andra.

Kedjornas behov av egna varumärken ökar

Egna varumärken har åtminstone sedan millenieskiftet varit en viktig konkurrensfaktor för många kedjor i både Sverige och resten av världen. De flesta egna varumärken skapades för att möjliggöra högre marginaler i ett instegssortiment och för att ha som förhandlingsargument gentemot såväl mindre ersättningsbara leverantörer och de starka produktvarumärkena. De som gjort sin hemläxa har inte bara satt en etikett med ett eller annat namn på produkterna, utan skapat en ordentlig identitet och varumärkesplattform, eller rent av behandlat det som om det vore ett externt varumärke med egen marknadsföring och identitet.

För de branscher. där leverantörerna nu väljer bort kedjor och återförsäljare för att själva tillgodogöra sig hela marginalen genom att själva sälja direkt till konsumenterna och dessutom säkerställa varumärkesupplevelsen och inte hamna i ett läge där detaljisten skapar prisaktiviteter som river den egna imagen – är väopositionerade och starka egna varumärken nu en verklig överlevnadsfaktor – för genom D2C-trenden får man inte bara de tidigare leverantörerna som konkurrenter, utan man förlorar också möjligheten att sälja och därmed intäkten. För svaga generalister med låg attraktionskraft från leverantörernas sida, liten eller ingen identitet hos de egna varumärkena och en stark konkurrens från de verkliga specialisterna, kommer kedjor som Intersport att ha en ordentlig Golgatavandring framför sig.

För de som skapar ett starkt kedjevarumärke finns det fortfarande möjlighet men inte en självklarhet att vara en möjlig kanal för de starka leverantörernas varumärken, men till skillnad från för tjugo år sedan måste man vara en kanal som bygger  varumärket istället för att detaljisten har en underförstådd rätt att ha varumärket som trafikskapare för sin egen skull.

Cityhandelns framtid

Städernas citykärnor tömdes under pandemin, med stora trafiktapp – inte bara beroende på att spontanshoppingen uteblev, men också på grund av att handel som normalt företogs på lunchen eller till och från arbetet, påverkades när många  jobbade på distans. Många mindre butiker. som redan gick på ångorna – inte minst genom mode fick slå igen redan under första vågen. Lägen på gågator gick generellt bättre än gallerior, men i stort förlorade cityhandeln en stor del av sin grundtrafik.

Och det pekar på en grundläggande utmaning för de citykärnor som haft en destinationsposition, det vill säga de som inte haft en blandning av bostäder, arbetsplatser, handel och nöjen/upplevelser. Landet har många citykärnor som är i princip döda kvällstid – förutom om man har ett ärende för att hämta sushi eller gå på bio.

I Stockholm är cityhandeln och restaurangnäringen beroende av inpendling till arbete, men också av turism. Med tanke på utvecklingen av pandemin så kommer inte de utländska turisterna tillbaka i närtid och även 2022 ser ut att bli ett år med stor osäkerhet vad gäller semesterperioden. Och kom ihåg att redan under 2020, så gjorde Trafikverket en prognos där man räknade med att flygtrafiken skulle vara tillbaka på 2019 års nivåer först 2026…och det är ju som bekant inte över än. Det finns  intressanta projekt och duktiga fastighetsägare – här kan AMF Fastigheter lyftas fram, som både lyckats fånga in IKEA till en etablering i Gallerian och skapat det spännande Spacekonceptet invid Hötorgsskraporna. Samtidigt sliter NK med sin identitet och att omdefiniera sig själva från klassiskt varuhus, som ju är ett dött format, till en plats att besöka för att uppleva den unika miljön, arkitekturen och stämningen. Det har hänt mycket de senaste åren men det finns fortfarande mycket att göra för att få ihop helheten – avsaknaden av dagligvaror och mer prisvärda måltidskoncept är viktiga för att nå en bredare och återkommande publik.

Som ett gott exempel på en citykärna som agerat medvetet och med ett gott samarbete mellan kommunen och en fastighetsägare (Diös) med stor klarsyn och en långsiktig vision, kan jag nämna Östersund – där målet är att ha en citykärna som lever hela dygnet med en god mix av olika verksamheter, arbetsplatser och bostäder.

Utan att kommunerna investerar tid och pengar, som en samlande kraft kommer många citykärnor att tappa i relevans som etableringsplats de kommande åren, när många kedjor kommer gå från dubbel- och trippeletableringar till en eller två per stad – finns inte trafiken kommer butikerna att försvinna och spiralen fortsätta nedåt.

Metaverse – mitt stalltips är att ingen akut handling krävs

Metaverse är det nya svarta – där är det möjligt att mötas och interagera med andra i ett virtuellt universum, som på allvar kom upp på radarn när Facebook, förlåt Meta, investerade 50 miljoner dollar i ett projekt för att utveckla funktionalitet för en ny virtuell värld. Att just Facebook och Marc Zuckerberg sjunger metavärldens lov, är inte att förvånas över eftersom företaget behöver revitaliseras för att i någon mån behålla relevansen och nå yngre målgrupper. I en paneldiskussion med studenter som jag deltog i, beskrev de att enda anledningen att finnas på plattformen är att kunna se vad farmor gör – något som tyder på en viss utmaning att nå yngre målgrupper.

Även innan Zuckerbergs uttalande, fanns flera idéer på framtida applikationer, inte minst inom handeln, där flera företag visat intresse för att och det har spridits en video på YouTube (se nedan) om att H&M öppnar sin första butik i den virtuella världen, men vilket enligt förtydligande från företaget inte är sant, och företaget som producerat filmsnutten har likaledes förtydligat att man är i diskussion med företrädare för H&M, en ren säljpitch alltså

Att e-handelsupplevelsen behöver utvecklas för att fortsätta attrahera konsumenter är en sak, men detta är inte första gången som en viss teknik pekas ut som lösningen på en utmaning. Det kommer säkerligen komma mycket om detta det kommande året, inte minst från konsultsidan och på konferenser – men kom ihåg diskussionen om hur voice eller röstsök skulle ta över för ett antal år sedan. En försiktig efteranalys av utvecklingen är att det inte alls blev så.

Och jag tror att det kommer dröja innan metaverse kommer påverka ehandeln i någon större utsträckning om det alls får fart utanför spelvärlden och som en kul gamifierande krydda i sociala nätverk. Har man inte ett bra grunderbjudande från början – en anledning att finnas, ett starkt varumärke, rätt sortimentserbjudande till rätt prisbild, så finns det ingen teknik i världen som kan rädda ett företag på dekis – det är som att smeta läppstift på en gris.

De fysiska konceptens framtid

Det har skrivits många Terabyte om det fysiska konceptets framtid de senaste åren. Jag vill påstå att det utkristalliserat sig ett antal tydliga argument för att ha fysiska butiker i någon form.

  • De skapar närvaro för varumärket som också driver trafik online, enligt det som kallas HALO-effekten
  • Rätt använda, skapar därför en lägre rekryteringskostnad för nya kunder
  • De ger möjlighet att uttrycka varumärkets identitet genom att aktivera fler sinnen än synen
  • De är ett bra verktyg för att få konsumenterna att shoppa, det vill säga skapa impulsköp, snarare än att handla det som jag tänkt mig från början
  • De ger omedelbar behovstillfredsställelse, genom möjligheten att få produkten direkt – forskning visar att tillfredsställelsen sjunker om jag behöver vänta så lite som 15 minuter.

Detta talar för att även ehandlare över tid kommer etablera fler butiker, särskilt om marknadsföringskostnaderna online ökar på det sätt jag påstår ovan. Detta talar också också emot det som kallats för showrooms, det vill säga att framtiden skulle bestå av butiker där jag kan känna och klämma och sedan beställa hem varan – den största fördelen med butiken är att jag kan ta med produkten här och nu. Det talar också emot pop-ups – annat som marknadsaktivitet eller experiment, helt enkelt eftersom etableringen av en fysisk butik till en nivå där den kan utnyttja sina föredelar att ha ett inarbetat läge, ofta tar år eftersom det tar tid att rekrytera kundbasen. När denna däremot väl är etablerad har man en hög andel basförsäljning, det vill säga “automatisk trafik” som man inte behöver laxera fram genom marknadsaktiviteter och priserbjudanden.

Det finns ett antal olika utvecklingsriktningar inom konceptutvecklingen där de tre viktigaste just nu är:

Vad gäller olika konceptuella positioner vill jag slå ett slag för en artikelserie från förra vårvintern där jag listade ett antal positioner som jag tror har framtiden för sig, något som kan tjäna som inspiration för kommande konceptuell utveckling. Länkar här till första artikeln. 

Update med bäring på tidigare artiklar

Sedan sist har flera delar ur de tidigare artiklarna kommit att accentueras på bara den vecka som gått sedan jag skrev den.

Vad gäller den första artikeln som berörde stormakternas interna utmaningar och olika ambitioner på det globala planet. så publicerade Svenska Dagbladet  i förrgår en artikel av Wilhelm Agrell, professor emeritus i underrättelse­analys, Lunds universitet, där han tydliggjorde allvaret med de ryska hoten och försöken att omkullkasta säkerhetsordningen i Europa.

Vad gäller den andra artikeln så kommer det nu nästan dagliga uppdateringar om nya nedstängningar i hamnarna i Kina, som en konsekvens av nolltoleranspolicyn. Bland annat är trafiken in och ut ur Ningbo påverkad, även på landsidan. Omicron påverkar även produktionen när fabriker stänger ner på grund av stora utbrott. Även på andra sidan Stilla Havet påverkar pandemin när kapaciteten i de stora hamnkomplexen i Kalifornien blir påverkad när allt fler hamnarbetare blir smittade av sjukdomen. Med andra ord höll mina spaningar om att situationen inte kommer lösas i närtid åtminstone en vecka…och som ni förstår innebär ovan att risken är hög att det kommer bli ännu värre. Och som Seatrade Maritime News konstaterar, så hjälper det inte heller att bygga fler fartyg, inte bara eftersom de tar två år att bygga utan eftersom även andra delar i logistikkedjan behöver åtgärdas för att en friktionsfri varuförsörjning ska kunna ske.

Särskilt intressant är också att New York Federal Reserve tagit fram ett index med 27 indikatorer som skall mäta pressen i logistikkedjorna, kallat Global Supply Chain Pressure Index (GSCPI). Detta blir mycket intressant att följa.

I den andra artikeln skrev jag också om inflationen som till viss del gått upp under året. För ett par dagar sedan var Swedbank i Nyhetsmorgon och berättade om sin syn på inflationsrisken. Jag tror personligen, bland annat med anledning av utvecklingen mot en  att inflationen kommer vara högre än de 2,5% som man killgissar om nu, med mindre än att konsumtionslustan hämmas av nya smittvågor.

Det lutar med andra ord åt att även 2022 blir ett intressant år.

För dig som är intresserad av nyheter och uppdateringar på området rekommenderar jag att följa Retailomania på LinkedIn. Följ även We Hunt For Heads för update om nya tjänster och möjligheter på arbetsmarknadsområdet.

Såklart lyssnar du redan på Detaljhandelspodden där jag och Jonas Arnberg, tillsammans med gäster spanar och resonerar om nutid och framtid inom handeln.

 

 

 

Dela inlägget

Share on facebook
Facebook
Share on google
Google+
Share on twitter
Twitter
Share on linkedin
LinkedIn
Share on pinterest
Pinterest
Share on print
Skriv ut
Share on email
Email