Skärmavbild 2020-12-22 kl. 12.46.12

Om permanent förändrade beteenden i spåren efter pandemin

Detta skrivs i den parentes mellan förr och sen som vi kallar nutid. Just denna nutid präglas av turbulens, transformation och osäkerhet – rentav brytningstid. Osäkerheterna om framtiden var stora även innan Covid-19 där världen stod inför ett antal utmaningar –  ekonomisk stabilitet, maktambitioner hos nya och gamla stormakter liksom miljöhot, flyktingströmmar, islamism och politisk extremism – och det är denna tid som vi numera ser tillbaka på som “den gamla goda tiden”. Vi har under året också lärt oss att pandemier är svårförutsägbara och oaktat vad regeringar och myndigheter vidtar för åtgärder, fokuserar viruset på det enda det är programmerat för, nämligen att spridas vidare. Frågan är om vi bara kommer glömma året som gått och ta upp livet som det var innan pandemin, eller om vi efter 10 månader har fått permanent förändrade beteenden som vi aldrig kommer lämna därhän? Och när kommer det där nya normala egentligen? 

Redan tidigt stod det klart att året inte skulle bli som förväntat. När omfattningen av pandemin började sjunka in hos befolkningen någon gång i mitten av mars och att det denna gång inte alls skulle bli som det brukar bli;  Att en katastrof inträffar i ett land långt borta och vi i Sverige kan lugnt sitta framför TVn och tycka att det var skönt att det inte hände här. Den första vågen innebar flera omställningar – både psykologiskt och i vardagen. Det första krisbeteendet innefattade att många blev sittande i informationsflödet för att bara försökte ta in att det inte var en dröm, sedan bunkringseffekter, som Centrum för konsumtionsforskning skrev om förra veckan, något som tillsammans med att flera jobbade hemma ledde till att dagligvaruhandelns hyllor gapade tomma under några veckor. Jag har skrivit om de psykologiska effekterna i inledningen av en kris tidigare och det vi naturligt försöker göra är att på olika sätt återfå kontrollen.

Därefter inträffar en period av relativt stabilitet, men också förändrade konsumtionsmönster utifrån att människor rör sig mindre, iakttar social distansering och tillbringar mer tid i sina hem. Vissa branscher drabbades hårt och andra dopades i motsvarande mån – där dagligvaruhandel, bygg, hemelektronik och möbler tillhör vinnarna emedan mode, skor och väskor minskat kraftigt. Lägg därtill en pågående digital transformation där ehandeln tagit andelar av den fysiska handeln, så är det inte svårt att förstå att vi står mitt uppe i en stark transformation där dessutom många befintliga kedjor redan innan haft mycket svaga varumärken och överlevt genom att i stort sett aldrig sälja till normalpris. Vad gäller detaljhandelns utveckling har pandemin i mångt och mycket fungerat som en katalysator snarare än att vara den utlösande faktorn.

Krisers effekter på attityder och konsumtion

Alla dessa förskjutningar av konsumtionen är såklart inte bestående och de som varit dopade under pandemin kommer givetvis få ställa om när pandemin väl upphör och vi efter ytterligare en period kan lämna den sociala distanseringen bakom oss.

Boston Consulting Group skrev i April 2020, i sin analys av konsumtions- och beteendeförändringar under kriser att vi måste skilja mellan det som hände innan krisen, vad som händer under krisen och vad som blir utfallet efter krisen:

 

“Vi måste skilja mellan temporärt uppskjutna, accelererad eller störd konsumtion och nya mer permanenta konsumtionsmönster.”

Man konstaterar också att stora och omvälvande händelser som 9/11, Andra Världskriget och pandemier, som karaktäriseras som chocker i samhället,  förändrar beteenden även på längre sikt. Dessa varaktiga förändringar behöver inte ha direkt koppling till de kortsiktiga förändringarna.

Som exempel kan 9/11 nämnas. Den kortsiktiga förändringen var att ingen ville sätta sig på ett flygplan – marknaden dog och hade man den 12 september 2001, gjort en undersökning omkring konsumenternas attityder till att sätta sig på ett flygplan igen, hade man troligen inte gett flygbranschen några lysande framtidsutsikter. Arton månader senare var trafiken tillbaka på samma nivå som före terrorattentatet. Men det som då hänt var att världen genomgått ett kollektivt skifte i attityder omkring privatliv kontra säkerhet. Som en konsekvens accepterade alla en helt annan nivå av säkerhetskontroll och övervakning som i den kollektiva säkerhetens intresse.

Det andra världskriget ledde på samma sätt till en attitydförändring som gjorde det möjligt för amerikanska kvinnor att komma ut i arbetslivet. Kvinnors deltagande i industriproduktionen var en förutsättning för att kunna hålla produktionen av krigsmaterial uppe när ett stort antal män slogs på olika krigsskådeplatser. Efter kriget hade synen på kvinnors förmågor och möjligheter i arbetslivet förändrats.

SARS-utbrottet i Kina 2002-2004 ledde till att ehandeln i landet exploderade, eftersom man även då genomgick en lockdown med stora delar av befolkningen isolerade i sina hem. Många gjorde sitt första köp online och effekten kvarstod även efter krisen, även om den var kortlivad.

Med ledning av ovan exempel kan vi sluta oss till att även Covid -19 kommer ha en långsiktig påverkan på beteenden och attityder, men att dessa också sträcker sig bortom de attityder och beteenden som sker exakt här och nu. Det är svårt att utifrån vad konsumenterna säger att de skall göra under själva krisskedet sluta sig till ett framtida beteende. Det gäller även under andra förhållanden, där konsumenternas attityder omkring till exempel hållbar konsumtion, inte nödvändigtvis översätts i förändring av eget beteende.

Skillnaden är att under kris, tvingas vi till nya beteenden – och de nya beteendena påverkar våra attityder.

Om tidsanda och behovet av att börja utifrån och arbeta sig inåt

När man pratar om hur det var förr är det lätt att tänka tillbaka på gårdagen som om den vore en stabil plats där saker förändrades sakta och förutsägbart. På samma sätt har vi alla en tendens att överdriva en parameters betydelse på kort sikt, men underdriva den på längre sikt. När jag var (en alltför) ung marknadschef 1998, på något som då hette Europamöbler, fick jag höra att jag behövde digitalisera hela affären och att alla butiker skulle vara borta ett par år senare. Tidsandan präglades av IT-boomens orimliga syn på ekonomi där företag värderades  bland annat på antal anställda de hade och man ansåg att detta med inkomster och utgifter var en världslig sak.

Företag som Boo.com skulle förändra världen och ett par år senare slutade många av dem i spektakulära konkurser – världen och tekniken var inte redo. Sakta men säkert började bandbredden förbättras och fler och fler konsumenter gjorde sitt första “internetköp”. Ett årtionde senare påverkade den digitala transformationen både bokhandeln och hemelektronikhandeln och därefter bransch för bransch tills den grad att vi innan pandemin hade fått hela detaljhandeln att hamna i en transformationsfas.

Tidsandan är också en viktig del när man diskuterar framtida attityder och beteenden. Och den skiftar snabbt – den som kan sin 1900-talshistoria vet att århundradet började i imperialismen där England fortfarande regerade världshaven. Kejsardömena Tyskland, Österrike-Ungern och det Ottomanska riket dominerade Europakartan och öster om unionen mellan Sverige- Norge låg det Tsarryska imperiet. Det första världskriget ledde till imperiernas sönderfall och Europakartan ritades om i grunden. På väg hem från slagfälten hade soldaterna med sig den spanska sjukan, som ledde till 100 miljoner människors död. Förstämningen och minnena efter krig och pandemin ledde till det vi kallar det glada 20-talet där charlestondanserna avlöste varandra tillsammans med en syn på framtiden som att det aldrig mer skulle bli krig. Försvarsvänner har försvarsbeslutet 1925 som exempel på kortsiktigt tänkande då stora delar av det svenska försvaret avvecklades, något som också gjorde att vi var tvungna till eftergifter mot Nazityskland något årtionde senare.

Det glada 20-talet och den ljusa synen på framtiden avslutades med en spektakulär börskrasch 1929 som också inledde Den Stora Depressionen. Under 30-talet växte vad vi idag skulle kalla extremismen sig stark och runt om i världen fick se nya imperier växa. I Asien inledde Japan ett erövringskrig och vi är alla bekanta med Tysklands annekteringar av territorium och en omvärld som ömsom ursäktade och ömsom hoppades att det hela skulle vara övergående. USA var även på denna tiden en nation som hade America First som mantra – och först efter Pearl Harbour mobiliserade man och gav sig in i det som då hade utvecklats till det andra världskriget.

40 -talet präglades av nationell uppslutning och en kollektiv samhörighet mot ondskan. Ett tydligt gemensamt mål som svetsade människor samman. När freden kom och 50-talet stod för dörren hade världens produktionskapacitet utvecklats dramatiskt vilket också ledde till en dramatisk tillväxt i ekonomin, som också spillde över till 60-talet och det som benämns som rekordåren. Rymdprogram och tekniska landvinningar gav framtidshopp och snart skulle vi alla åka omkring i flygande bilar – kriget i Vietnam ledde till en folkrörelse som ifrågasatte samhället och som också öppnade upp för att miljörörelsen fick fart när 70-talets oljekris översattes i eftertanke om vad tillväxten gjort mot miljön. Energikrisen ledde till ekonomisk kris, men snart var det liv i luckan igen.

På det glada 80-talet var allt möjligt igen – börsen rusade, champagnen flödade och allt var möjligt. Reagan lanserade Star Wars och rustade byxorna av Sovjetunionen som kollapsade och ledde till kalla krigets slut.

Och så vidare.

Det jag vill illustrera med ovan tidsresa är att även tidsandan påverkar attityder och beteenden, både i samhället och hos individer. Vi kan inte stirra oss blinda på en enda faktor och utifrån det dra slutsatser om helheten – vi måsta börja från det andra hållet och zooma in på de enskilda delarna. Vad som är det nya normala är ett rörligt mål – och det är inte här än.

Pandemiers påverkan på samhället

I artikeln The Long Economic Hangover of Pandemics (Òscar Jordà, Sanjay R. Singh, and Alan M. Taylor), publicerad av IMF, beskrivs de makroekonomiska konsekvenserna av femton stora pandemier sedan 1300-talet, där alla haft över 100000 dödsoffer. Författarna konstaterar att man kan se konsekvenser av den psykologiska påverkan hos befolkningarna även decennier efter pandemin, i form av bland annat en förändrad syn på risk och sparande. Världens ekonomier har drabbats hårt av nedstängningarna och de massiva stimulanspaketen som centralbanker och regeringar beslutat om för att mildra de ekonomiska efterverkningarna läggs ovanpå ett antal befintliga ekonomiska obalanser som funnits kvar ända sedan finanskrisen 2008. (Vi har till exempel i princip haft en nollränta trots flera högkonjunkturer.)

Jag tror att vi alla kan konstatera att 2020 går till historien hos oss alla och att både vi och våra barn kommer relatera till den här tiden och hur det var  “i dessa tider”. Jag återkommer till vad som hänt så långt, men vi kan också konstatera att vi ännu inte vet om vi är i slutet på pandemin eller inte. Under första vågen trodde många av oss att smittan skulle kunna kvävas och ebba ut under sommaren. När hösten kom var beredskapen för den andra vågen låg och många av oss ändrade inte beteende självmant, trots att alla hörde om utvecklingen i de centrala delarna av Europa. Alla scenarios omkring att tillväxten skall ta fart under 2021 förutsätter ett lyckat vaccinationsprogram. Ett vaccinationsprogram förutsätter en fungerande kedja av olika parametrar där det dels skall finnas ett eller flera fungerande vaccin. Dessa skall distribueras, ofta i en oavbruten kylkedja till de ställen där vaccinationerna skall ske. Det skall sedan finnas en organisation för att utföra vaccinationerna, i detta fall vid två tillfällen och befolkningen skall dessutom vilja vaccinera sig.

I Sveriges fall har Nordea skrivit i sin prognosöversyn för 2021 att en central utveckling den positiva synen på svensk ekonomi är att man lyckas vaccinera 2-3 miljoner människor i riskgrupper under det första halvåret.  Vi lever i en del av världen som har resurser och är privilegierade och förhoppningsvis kan vi stampa ut pandemin under kommande år.  Det finns fortfarande osäkerheter omkring både pandemins utveckling med nya virusvarianter och risker med själva vaccinationsprogrammet alla delar – tillgång på vaccinvarianter, störningar i distributionen och organisationen av ett storskaligt vaccinationsprogram som skall utföras på kort tid finns alltid. Notera att jag inte avser risker kopplat till vaccinet, då jag inte tillhör foliehattarnas skara

I själva verket är ambitionen att vaccinera jordens befolkning den största logistiska utmaningen sedan andra världskriget. Bloomberg skriver att det krävs motsvarande 8000 flygplanslaster med Boeing 747 för att distribuera en enda dos till jorden 7,8 miljarder invånare. En del av de tidiga vaccinerna kräver oavbrutna kylkedjor vilket skapar flaskhalsar och i vissa delar av världen saknas även sjukvårdspersonal, vilket gör att vissa afrikanska länder inte räknar med att ha hunnit vaccinera alla medborgare förrän 2024, såvida inte omfattande internationella insatser mobiliseras.

Många föreställer sig scener och firande som när andra världskriget slutade med konfetti och firande på gatorna. Men en pandemi har inget tydligt slutdatum och givet ovan står det också klart att  vi inte kan skriva den bortre parentesen på denna pandemi förrän om ännu ett tag och heller inte kan förvänta oss ett tydligt slutdatum.

Beteendeförändringar kontra attitydförändringar

Att förändra beteenden genom att förändra attityder tar tid. Alla vet att vi har en pågående miljökris och samtidigt fortsätter världens befolkning att konsumera av ändliga resurser. Samtidigt kan vi konstatera att vi med 2020 i backspegeln fått andra attityder till företeelser som vi annars dömt ut som svårt eller omöjligt. Att det är möjligt att hålla igång stora organisationer trots att större delen av personalen jobbar hemma och aldrig ses till exempel. Om någon hade försökt sälja in den idén för ett år sedan hade vederbörande betraktats som galen. Eller att vi, ett resande folk, skulle byta Medelhavsresorten mot en skogspromenad och förefalla tycka att det är skönt att hjulen snurrar lite långsammare. När vi tvingas förändra beteenden verkar vi omvärdera attityder snabbare än annars. En del av den nya vardagen har visat sig vara positiva för många, emedan andra klättrar på väggarna och saknar de sociala sammanhangen och att mingla, kramas och interagera öga mot öga.

I slutet på November släppte Center for Economic Policy Research publicerar på veckobasis Covid Economics Vetted and Realtime papers, en artikel med titeln, Is COVID-19 a consumption game changer? Evidence from a large-scale multi-country survey.

Man undersöker konsumtionsförändringar i de två första faserna av pandemin som de flesta länder genomgått – dels den första nedstängningen och dels öppningen under sommaren, då många hoppades att pandemin nu var över.  Undersökningen har gjorts i Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Italien och Spanien, länder som haft olika grader av nedstängning och nivå på hälsokris. Syftet var att undersöka hur pandemin påverkat konsumenternas syn på framtiden, preferenser och konsumtion. Man har tittat på turism, hotell, servicesektorn, retail och kollektivtrafiken i länderna.

Man undersökte hur förändringar i konsumtion är relaterade till hushållens personliga upplevelser av pandemin kopplat till erfarenheter av tidigare arbetslöshet, förväntningar på ekonomisk utveckling och faktorer som oro och rädsla och tittade också på hur försämrad privatekonomi, oro för smitta, bristande framtidstro, ehandelstillväxt påverkat konsumtionen respektive hur attityder som kan skapa permanenta beteendeförändringar förändrats.

Det visade sig att oro för den ekonomiska utvecklingen är starkt påverkande på konsumtionen under den andra fasen. Rädsla för smitta var den största drivkraften bakom förändrat beteende. Men även i starka ekonomier som Frankrike och Tyskland finns det också en annan stark faktor till att man inte ökat konsumtionen när restriktionerna lyfts, nämligen att man helt enkelt inte saknat den. I vissa länder var den känslan kopplad till enskilda sektorer – i Nederländerna hade till exempel fler saknat att gå och shoppa. Likaså har andelen som inte saknat restaurangbesök uppmätts till 9% i Frankrike, 21% i Tyskland, 18% i Italien, 15% i Nederländerna och 9% i Spanien.

Låt det sjunka in. Vad händer om en andel om 10-20 % kommer på att de helt enkelt inte saknar livet som de lämnade i Mars 2020 och fortsätter att konsumera på en lägre nivå?

För de som vill gå på djupet om hur en vana etableras länkar jag till How are habits formed: Modelling habit formation in the real world, en artikel från 2009 och University College London, London. 

För de som inte orkar läsa kan jag sammanfatta det hela som att vi redan nu fått vanor som är permanenta. Även om vi längtar tillbaka till vissa delar av världen därute, kollegor, släkt och vänner och att äta på restaurang, finns det också nya vanor som inte automatiskt försvinner. Vissa av oss har säkerligen också fått nya attityder omkring vad som är viktigt. Vi kan konstatera att det går att göra affärer även över Teams och Zoom utan att flyga till en annan stad eller grannland över dagen. Alla dessa små förändringar leder till stora effekter när man adderar dem till varandra.

Det nya normala – vad är det?

I pandemins slutfaser och i eftermälet kan vi alltså med all sannolikhet förvänta oss att vi inte kommer spola tiden tillbaka och fortsätta som om inget hänt. Pandemin har lämnat ärr och förändrade tankemönster  i våra medvetanden som kommer ha påverkan på våra attityder och beslut långt fram i tiden och därmed påverka såväl konsumtion och ekonomi. Låt oss titta på några av dem:

Synen på hemarbete eller Work From Home, WFH

Under pandemin har såväl företag, myndigheter och institutioner uppmanats att arbeta hemma, som en del i att minska smittspridningen. Vardagen med kollegorna och snacket vid kaffemaskinen har ersatts av teamsmöten och en gråzon mellan vad som är arbete och vad som är fritid. Samtidigt som vi behöver tänka om vad gäller ledarskap och hur vi bygger och bibehåller relationer så kan vi konstatera att det faktiskt fungerat och gjort vissa delar effektivare. Den där resan över dagen till andra änden av landet eller till grannlandet för att hålla en säljpresentation eller sluta avtal har ersatts av en effektivare digital variant och vi har sparat ändlöst med tid som kan användas till annat. Många har upplevt att stressnivån gått ner och att man samtidigt jobbar effektivare och bara tanken på att gå tillbaka till en femdagars kontorstillvaro känns främmande.

I ett intressant blogginlägg skriver Packy McCormick om synen på hemarbete och möjliga scenarios efter pandemin där man kan dela in dessa i: Return – att vi kommer återvända till arbetsplatserna och fortsätta som innan, remote – att hemarbete är det dominerande arbetssättet framöver eller hybrid – en kombination av return och remote, där vi accepterar eller eftersträvar hemarbete men samtidigt träffas med jämna mellanrum eller har arbete från kontoret ett par dagar i veckan. Exempel på möjliga konsekvenserna på kort sikt av de två senare vägarna skulle kunna vara:

  • Fallande priser på centrala kontorsytor
  • Att arbetsgivare som erbjuder flexibla arbetslösningar attraherar talangerna som eftersträvar valmöjlighet
  • Att arbete på distans och även över gränserna förändrar arbetsmarknaden i grunden
  • Företagens utgifter för kaffemaskiner, löner och kontorsutrustning styrs över mot förmåner som underlättar hemarbetet
  • Utvecklingen och värderingen av programvaror som underlättar hemarbete kommer fortsätta
  • Företag som försöker tvinga arbetsstyrkan tillbaka till kontoret kommer förlora sina bästa talanger
  • Branscher relaterat till sociala aktiviteter, såsom mode och skor kommer minska ytterligare över tid

Redan i det korta perspektivet skulle det innebära permanent förändrade besöksflöden i centrala lägen, som i sin tur påverkar såväl restaurangnäringen som handel. En lunch som förtärs på hemmaplan innebär en minskad intäkt för den restaurangägare som annars fått servera en dagens.

I ett medellångt och längre perspektiv innebär det också en förändrad syn på utnyttjandet av staden där stora ytor behöver konverteras till annan verksamhet samtidigt som det innebär möjlighet för utveckling av bostadsområden och mindre orter som får en annan attraktivitet och arbetsmarknad – och därtill möjligheter för det lokala näringslivet som får tillgång till den där dagens lunch som inte åts i stan.

What we must do to rebuild skriver Deutsche Bank en varning för denna omställning där man menar att strukturer som tagit hundra år att bygga upp inte kommer att kunna ställas om på så kort tid som nu sker utan omfattande värkarbete, med risker som fastighetskris med mera som en konsekvens. Man föreslår helt sonika en extra skatt för de som väljer hemarbete, för att kompensera för det bortfall i konsumtionen som blir en konsekvens av lägre omkostnader.

Förändrade resmönster

Resandet mellan länder och mellan regioner har under perioder upphört, när nedstängningar hindrat människor att resa för att inte sprida smittan vidare. Många längtar tillbaka emedan andra har hittat nya värden på hemmaplan eller sett på semester i det egna landet med nya ögon. Flygbolag och hotell över hela världen har gjort sitt bästa för att minska kostnader, ställa flygplan på marken och minska sina personalstyrkor. Efter de år det tar innan pandemin på allvar klingat av är en stor del av den infrastruktur som fanns innan inte där längre. Det tar tid att bygga upp och under denna tid har såväl entreprenörer och en del av arbetskraften hittat andra fokus. Många verksamheter i turistberoende länder kommer att ha försvunnit efter flera säsonger av uteblivna intäkter och de nationella ekonomierna i länderna runt Medelhavet påverkades kraftigt redan under första vågen och dess eftermälen.

I ett läge där kostnaderna för en stor del av arbetskraften sjunker genom minskade utgifter som en följd av ökat hemarbete, kan man tänka sig att det finns ett  ökat konsumtionsutrymme för privata resor emedan affärsresandet minskar permanent till förmån för digitala mötesformer.

En andel av konsumenterna kommer konsumera på en lägre nivå

Vis av erfarenheterna från pandemin och att tvingas avstå från det som tidigare sågs som en självklarhet, kommer vissa att självmant välja att inte återgå eller omfördela sin konsumtion. Även i ett land som Italien med ett normalt vibrerande restaurang och caféliv tyckte två av tio att de inte hade saknat det under den första nedstängningen. Det räcker med att 5% av konsumenterna över tid väljer att inte återgå till sina gamla vanor för att 5% av underlaget att bedriva den näringen ska försvinna.

Som tidigare sagt har även tidigare pandemier också lett till en högre andel sparande och därmed lägre konsumtion, vilket bör leda till att man från politiskt håll kommer behöva stimulera konsumtion.

Ehandel kontra butikshandel

Ehandeln har haft en boom under pandemin, både i Sverige och internationellt, både inom sällanköpshandeln och dagligvaruhandeln där tillväxten tagit fart på ett sätt som tagit många aktörer på sängen. Det finns all anledning att anta att de höga nivåerna kommer att bestå över tid, inte minst eftersom pandemin också fått den äldre befolkningen att e-handla på allvar. Samtidigt finns det inget som växer till himlen. Ehandelns tillväxt så långt har berott dels på att de fysiska alternativen inte varit tillräckligt bra och att det varit relativt billigt att hela tiden köpa nya kunder.

I takt med att onlineandelen ökar kommer också kostnaden för att attrahera nya kunder öka – över tid kommer allt fler e-handlare att etablera fysiska enheter på samma sätt som skett i USA, där flera aktörer bygger upp butiksnät för att både möjliggöra inköp här och nu, utan att behöva vänta på leverans eller behöva betala extra för hemleverans. Amazon som ju är en av lokomotiven för e-handelstillväxten investerade redan för flera år sedan i Whole Foods, en klassisk men välpositionerad dagligvaruaktör för att bli en del av människors liv.  Vid sidan av detta byggs flera parallella kedjor upp och under pandemin planerar man för 1000 fullfilmentcenters, för att hantera logistiken i svallvågorna av pandemin. I takt med att de fysiska etableringarna ökar, minskar också kostnaderna för att attrahera nya kunder och även marknaden online ökar som en konsekvens av HALO-effekten. Därför tror jag inte heller på de som säger att 80% av marknaden kommer att bli digital.

Ehandelstillväxten har också drivit på utvecklingen av logistiken både vad gäller hemleverans där inte minst Foodora, vars VD Hans Skruvfors vi hade möjlighet att intervjua i Detaljhandelspodden för ett par veckor sedan, tagit spännande steg för att utveckla erbjudandet.

Att vi även ser lastmile förändras och integreras tillsammans med bostäder visas även av hur Instabox etablerar utlämningsställen i bostadsrättsföreningar, ovan ett exempel från Norrköping

Även för den svenska marknaden kan vi förvänta oss skiften i synen på vad en butik har för uppgift och hur hybridkoncept skapas. Om detta återkommer jag i en senare artikel.

Transformationen framför våra ögon

I denna artikel har jag försökt illustrera komplexiteten i det som händer just nu, men lämnar även utrymme för egen läsning och djupdykning i såväl forskning och artiklar. Den bortre parentesen av pandemin står ännu kvar att skriva och vi har i ärlighetens namn i detta nu ingen aning om utvecklingen under det kommande året. Om någon inför Julen 2019 skulle beskriva året som vi nu upplevt skulle ingen tagit denna på allvar. Samtidigt har världen redan förändrats – en del av dessa förändringar har vi redan tagit till oss och identifierat som “normalt” för vår tid. Andra saker längtar vi tillbaka till och kanske kommer året som ligger framför oss kunna innebära en återgång till socialt samliv och andra delar som vi saknat, men samtidigt ligger den nya framtiden framför oss och på samma sätt som generationer innan oss trodde att de snart skulle åka runt i flygande bilar så kommer även vi ha fel om en hel del av våra föresatser.

Heraclitus, den grekiske filosofen som levde 500 f Kr, var den som myntade att förändringen är det enda konstanta i livet, lär få rätt även denna gång.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dela inlägget

Share on facebook
Facebook
Share on google
Google+
Share on twitter
Twitter
Share on linkedin
LinkedIn
Share on pinterest
Pinterest
Share on print
Skriv ut
Share on email
Email